Nu är det tidig morgon fredag den 11 september och jag sover som vanligt inte mycket på natten. Att jag dessutom har ork att sitta och skriva kan jag inte riktigt förstå men det känns bra att jag kan sysselsätta mig en liten stund. Sömnsvårigheterna är främst förknippande med hög kortisondos, jag har ätit 20 mg Prednisolon per dag sen jag skrevs ut. Men även att jag fortfarande bara kan sova på rygg, att jag förut drömde mardrömmar (mkt bättre nu) och även andra mediciner som ger sömnstörningar. Konstigt nog somnar jag nästan aldrig på dagen, vilket så klart också beror på kortisonet. Jag får säkert i mig en stunds slummer då och då och ibland känns det som om jag sover väldigt djupt även om det är kort.
Igår den 10 september ringde läkaren precis när M och jag kommit tillbaka från provtagningen. Levervärdena hade stigit och de antog att det kunde vara en avstötningsreaktion. Vi bestämde att jag skulle öka Adporten till 4 mg på kvällen och 3 mg nästa morgon. Fram tills nu har jag tagit 2 mg morgon och kväll. Sen skulle jag ta tidiga prover på HS fredag morgon samt ev göra en leverbiopsi. Jag avskyr leverbiopsier, som jag har gjort några under åren. Man tar en bit av levern med en lite nål som skjuts in i levern. Detta för att säkerställa vad det är, den lilla biten man får upp skickar till analys. Det var lite jobbiga nyheter även om det var precis vad jag läst är vanligt speciellt under de 3 första månaderna. Läkaren berättade att det de gör är att ge mycket kortison i dropp för att dämpa immunförsvaret kraftigt tillsammnas med höjningen av Adport som mer går på de specifika T mördarceller som nu har upptäckt min nya lever.
Jag bad också att få lugnande vid den ev biopsin. Så det var bara att härda ut dagen och vänta på morgondagens bestyr.
Jag kommer att fortsätta med berättelsen dag 2 när allt detta har lugnat ner sig:)
Fortsätter med den 12 september i nytt inlägg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar