Sitter nu och skriver på rum 11 på K89. Detta hände: klådan tilltog mycket snabbt under onsdagskvällen och jag kliade mig hela tiden. Mitt i natten ringde jag K89 och berättade detta, eftersom jag ändå skulle ta prover på morgonen så var det inte så mycket att göra just nu. Natten blev eländig. Tavegylen hjälpte endast marginellt och jag kan inte ha sovit mycket. Tog taxin kl 7 till DS med en ovanligt oprofessionell taxichaufför som så snart jag upplyste om att jag opererad i magen, för att förklara varför jag sitter fram, berättade om alla sina sjukdomar och alla läkare han var felbehandlad av, medan jag febrilt satt och kliade mig.
Sen hem och vänta, tog en lång promenad för att koppla av lite, ingen läkare ringde på förmiddagen så jag ringde själv till C263 och SSK M-L bekräftade att bilirubinet var mycket högt. Hon skulle försöka få någon läkare att snabbt titta på detta.
Så ringde Läkaren A och sa att de ville lägga in mig så snart som möjligt och sen göra en tredje biopsi. Så flytten hem som skulle ha skett idag blev uppskjuten. M och jag packade ihop mina saker som skulle med till HS och sen följde hon med dit för att bära mina saker.
Det var skönt att komma hit igen, jag fick en bra medicin mot klådan efter några timmar och jag kände mig mycket tryggare. Biopsin skulle ske idag, det var alltså igår, torsdag jag åkte in. Jag känner ju igen all personal här, och läkaren I som kom hade jag träffat första gången jag blev inringd. Hon är också mycket lugn och metodisk. Hon föreslog ett lugnande mede, Atarax tror jag det heter, som skulle ha bra effekt på klådan. Jag fick det till kvällen och sen en insomningstablett när jag skulle sova. Det tog ändå 2 timmar att somna, men till sist gjorde jag det och sov först 3 timmar i sträck, fick sen en till Atarax och sov 2 timmar till samt slumrade till vid 6 på morgonen så att jag blev väckt kl 7 av morgonpersonalen för blodtryck mm. SSK M tog prover och satte en infart på handens ovansida. Inte så skönt. Jag hade fastat från 12 på natten inför biopsin. Vid 10 fick jag lite Stesolid, och reagerade inte, så nu vet jag att det är fritt fram, lite antibiotika och en spruta i magen för att blodet ska koagulera sig bättre. Denna gång skulle jag inte ha någon med mig utan klara det själv, tänkte jag.
Sen kördes jag ner till ultraljud i min säng, alltid lika roligt:), och fick komma in rätt snabbt. Röntgenläkaren hade jag träffat många gånger, senast när jag kollade blodströmningen av kärlen i levern på IVA och även på röntgen innan jag blev utskriven. Hon började med ultraljudet och frågade efter ett tag om någon sagt förut och jag hade vidgade gallgångar. Nej, svarade jag, inifrån min bubbla som jag försökte skapa mig. Hon sa att hon måste ringa läkaren på transplantation och sen kom hon tillbaka och sa att det var ok med biopsin ändå. Dock tog det inte mer än 5 minuter förrän transpl.läkaren ringde tillbaka och stoppade biopsin. Det var visst väntat och röngtenläkaren berättade att vidgade gallgångar är en kontraindikation på att göra biopsi då man kan råka punktera en gallgång. Så det var det.
En läkare från Trans kom och berättade för mig att det var just de vidgade gallgångarna som var problemet och alldeles nyss kom hon förbi mig och berättade att bilirubinet spontant är på väg tillbaka, men det ligger nu på 90 från att ha varit 130 (det är superhögt). Normalvärde är under 26 och förra gången det var högt var det uppe i 80. Men jag känner ju av klådan lika mycket fortfarande och urinen är jättemörk och avföringen nästan vit. Jag kommer att få ligga inne i natt och ev över helgen om inte klådan ger sig. Proverna ska kollas i morgon igen, sen tar de beslut om behandling. Detta beror på att det har samlats smuts, sand, ja hon sa det tror jag eller annat i gallgångarna. Detta kan ske efter en transplantation och jag är lite rädd för att det kan hända fler gånger, dvs att det inte bara är förknippat med tiden efter operationen. Jag får ta reda på det sen. De kan dock lägga in rör i gallgångarna för att underlätta flödet mm.
Så på detta vis firar jag och min nya lever 1 månad!
Kära vän!! Håller tummarna att du mår bättre i morgon och under natten. Tänker på dig! Kram Galina
SvaraRaderaDet känner jag!.Hoppas vi kan ses snart! Kram
RaderaUjujuj.... Thrillern fortsätter.
SvaraRaderaHoppas det blir bättre snart!
Kram!
Jag gör allt för att hålla spänningen vid liv, hi hi.
RaderaKram