En biopsi till!

På tisdagen (tre veckor efter transplantationen på dagen), efter att jag lämnat prover och fått min kortisondos, och hunnit hem igen, så ringde mobilen, det var SSK I från mottagningen (med det menar jag den dagöppna transplantationsmottagningen C263) att läkaren inte var nöjd med proverna, de hade börja stiga igen trots kortisonbehandlning och ökning av Adportdosen. De vill göra en ny biopsi nästa dag. Det var lite tufft att ta in. Dels att det inte var helt bra och dels att göra ännu en biopsi så tätt inpå. Men som SSK I sa, det är bara att göra det, läkarna behöver en ny bit för att se vad som kan vara felet. Jag har sedan fått veta att det, förutom en avstötningsreaktion, kan vara en virus eller en läkemedelsförgiftning. Jag tänker att det är så här det kommer att vara ett tag nu, upp och ner och flera hinder på vägen som ska klaras av. Och det är bara för mig att följa med. På natten sover jag ju inte så väldig mycket pga kortison mest, och har radion på mycket. Jag råkade höra en bit av Sara Danius fd vinterprat på P1 (tror jag). Om när hon gick igenom sin cancerbehandling. Hon tänkte på en fabel om vasstråna som böjer sig i vinden och därför inte går av. Det är så, bara att följa med. Som en av mina kära svägerskor sa (fd elitidrottare), fokusera på målet, gå in i din bubbla och låt experterna sköta resten. Det var bra att ha med mig. Biopsin gick riktigt bra, jag behöll lugnet trots att de inte vågade ge mig något lugnande då jag fick en allergisk reaktion första gången. Endast i huden och tveksamt om det verkligen var stesolid som jag fått många gånger, men ändå. Jag fick hitta lugnet i mig själv. Det gjorde inte så ont med bedövningen, M satt o höll mig i handen, och de två timmarna efteråt gick mycket bättre än förra gången. Kanske att det var för att det nu gått längre tid sen operationen och såret ska i vara läkt nu, både inne och ute vad jag förstår. Alltså inne i kroppen och själva operationssåret.

Så igår blev det ett 12 timmarspass på sjukhuset. M och jag åkte 6,30 och kom hem strax efter 18. Det blev en lång väntan innan biopsin eftersom den var akut, så vid 12 blev den av, 4 timmar i sängen och sen ville de ta ett prov 1 och en halv timmer efter detta för att se att mitt blodvärde inte var sämre än på morgonen. Det fick jag åka upp och ta på K89 eftersom mottagningen stänger kl 16. Sen fick vi åka hem.

En intressant sak hände inne på ultraljud, där alltså biopsin utförs. Allt var klart för bedövning och syrrorna håll på att tvätta rent vid revbenen enlitg läkarens anvisningar (en mycket bra läkare denna gång också och en lugn och fin stämning i rummet). Jag ligger och blundar i min bubbla men så kommer en patolog in och presenterar sig. Han ska titta på mitt prov nästa dag och råkade precis vara där och ville gärna se ett ansikte på provet han skulle analysera när han fick chansen. Jag sa att det kändes bra för mig också och att jag hoppades att han skulle upptäcka vad som var felet. Det är inga tvivel om att vi kommer att hitta det, svarade han. En mycket vänlig man, sen sa syrrorna att han är mycket skicklig.

Ikväll kl 20 ringde läkaren och sa att biopsin tycktes visa att det var en restreaktion som håller på. Det är dock lite diffust så det kan vara så att de måste dra igång behandlingen en gång till med kortison. Det avgörs dock i morgon när jag ska in tidigt för att ta prover igen. Blodprover alltså, inte biopsi....Sen är det läkarbesök inplanerat. Men detta känns som ett bra besked.