Utredningsdag 7

Idag var värsta fastedagen. Och fasta är inte roligt för levern och mig som äter som en bebis, var tredje timme....jag mår illa och blir matt snabbt. Tog en taxi på morgonen och först var det Ultraljud kl 8. Då fick jag varken äta eller dricka vatten på 4 timmar, och tyvärr vaknade jag inte på natten så jag åt inget på många timmar. Men det visade sig vara en onödig fasta för läkaren som kunde göra ultraljud med kontrast var sjuk. Jag försökte säga att vi kanske kunde strunta i kontrasten för det gör dom ibland, men det gick inte. Så jag fick en ny tid i morgon mellan samtalen. Ny fasta alltså....
Sen fikade jag och åkte därefter upp till levermottagningen. Där fick jag veta att de hade en läkare där just idag som kunde göra detta, men nu hade jag ju ätit.....så det gick inte.

Kl 9 var det dags för en ny 4 timmarsfasta men nu skulle jag dricka så mycket vatten jag kunde. Det är viktigt inför en CT, eller Datortomograi, även DT eller skiktröntgen. Kärt barn har många namn.....Det är en metod för att undersöka organ så att tunna skivor av organen produceras och presenteras på en bildskärm, bilderna kan sen bearbetas så att men tex kan se 3D. Då kan man lättare hitta förändringar. Det ger en del strålning (typ en rekommenderad årsdos enligt Strålsäkerhetsmyndighete) och jag har redan gjort 2 på kort tid innan denna som i sig var tvådelat. En för thorax och en för lever. Thorax för att kolla ev tumörer i lungorna och lever för att de ännu en gång ville kolla "knutan" för att se om det finns arterill blödning (detta är nog väldigt ovetenskapligt uttryckt) för det kan visa att det är en tumör. Eller om. Viktiga undersökningar såklart men jag oroar mig lite för strålningen som ju också kan orsaka cancer på längre sikt. Men en klok person nära mig lugnade mig med ett "Chilla, det är inte det du kommer att dö av". Jag har tagit till mig det goda rådet, så jag chillade mig igenom allt. :)
Oj jag glömde allt emellan, jag fick ett sockerdropp insatt kl 9 för att inte bli för matt, mums. Mötte förresten min dietist i korridoren senare på dagen när jag var ute och promenerade med mitt dropp och hen blev så nöjd. Hen tänker mycket på hur levern mår och vad den orkar med när det är sliten och trött.
Så jag drack vatten och droppades och vilade. Sen var det besök hos kuratorn kl 11 då jag blev bortkopplad från droppet. Det var ett bra samtal med blev illamående och matt på slutet, skulle nog ha svalt min fåfänga och gått iväg med droppställningen.
Det viktigast jag fick veta var att de anhöriga och vänner som har möjlighet att ställa upp efter transplantationen någon dag eller så, jag bor ju ensam ska ansöka redan nu om närståendepenning och sen ber jag min läkare skicka ett läkarintyg om detta. Det spelar ingen roll om jag inte får ställas på kö nu utan bör göras snarast. Det kan jag också utnyttja om jag blir sämre i väntan på operation.  Så detta ska jag ta upp med dem.
Jag fick också veta att både IVA (intensivvårdsavdelningen) och transplantationsavdelningen är generösa med besök, det har märkt att men tillfrisknar snabbare när man får umgås med de sina. Bra att veta.
Anhöriga och vänner får också ringa kuratorn om de vill fråga saker. Mycket fint ordnat.

Sen lite dropp igen på lever och så till CT:n. Då skulle jag första dricka en liter vatten på 30 minuter, det gick rätt bra fast jag ibland kände att jag höll på att få upp allt. Men det hände inte. Det är just för leverundersökning det blir bättre om tarmarna är vattenfyllda.
Därefter fick jag komma in och lägga mig på britsen och fick kontrast. Den gav en konstigt värmekänsla så det känns precis som jag hade kissat på mig, som tur var varnade de för detta och jag hade ju också varit med om det förut. Sen var att andas in och ut och hålla andan, ett par gånger superlänge. Men jag var förvarnad och det var ok att ta ett litet andetag mitt i. Den speciella undersökning av levern jag gjorde nu kallas perfusionsundersökning och som jag förstår det är det speciella med den att man följer blodflödet, dvs konstrasten med kameran, det var mycket åkande hit och dit. Det är ett mycket kort rör så det är inte som MR.
Sen åt jag till sist och åkte hem

Nu är det tre samtal i morgon, med överläkare, transplantationskirurg och narkosläkare och på torsdag är det beslutskonferens. Jag kommer att ha två av mina barn med mig dessa två dagar. Jag kommer inte att skriva något förrän i helgen eftersom jag känner en rätt stark psykisk anspänning inför det som är kvar och rätt slut av alla utredningar. Vill bara avsluta med att jag tog en underbar cykeltur ikväll och satt på en brygga i kvällssolen och viftade med bara tår. Kände mig starkare än på länge, dessa stunder som kommer ibland är guld värda. Det är också så värdefullt att skriva denna blogg och veta att du läser den. Tack.
Bluebird