Transplantationsutredning - dag 3

Taxin kom som den skulle och det var helt suveränt att slippa åka kommunalt så långt. Mitt första besök för dagen var hos Folktandvården vid Huddinge Sjukhus. Det var inte lätt att hitta dit men jag kom fram i tid och fick fylla i en hälsodeklaration först. Besöket går på högkostnadskortet eftersom det är en del av utredningen. Precis innan jag fick komma in kom en storväxt  man ut med svullen kind och beklagade sig högt och ljudligt för sitt sällskap att de inte hade lyckats dra ut hans tand och att han hade fått sex bedövningssprutor och  nu fick han åka hem med tanden kvar. Det var ju väldigt synd om honom men scenen var rätt komisk. Jag fick först genomgå en prismaröntgen (tror jag att det hette) där jag fick vila hakan på ett stöd och bita i en spik och sen skruvades två saker in, nej inte in, men mot tinningarna. Jag fick en känsla av tortyrinstrument, men det var det ju inte. Gjorde inte ont på något sätt. Sen kollade de dessa bilder medan jag fick vänta en stund och därefter tog de massor med små bilder. Allt detta för att det inte ska ligga någon dold infektion. Vilket det inte gjorde tack och lov. SSK M. som jag sedan träffade på leveravdelningen sa att det brukade vara en av de vanligaste sakerna som måste åtgärdas innan en transplantation. Däremot blev tandläkaren till sig för att en av mina tänder hade tre rötter vilket inte är vanligt:).
Besöket hos sjukgymnasten blev inställt då hon var sjuk så jag hoppas det hinns med under utredningen, det finns endast en sjukgymnast som gör dessa utredningar inför operationer.
Sedan hade jag ca 3 timmar utan besök men hade då fått en säng på dagvården på lever och det var ljuvligt. Jag hade tagit med mig mjukisbyxor och DN och köpt en latte och en macka så jag hade en skön vila där. Småpratade lite med grannen bakom en skärm som jag förstod på det som hände runt henom hade gjort en leverbiopsi. Det hade gått bra och patienten hade inte alls ont. Jag har gjort tre leverbiopsier under åren, det innebär att en liten bit av levern tas för att för att få en noggrannare diagnos på leverns tillstånd. Det går snabbt, man blir bedövad i själva leverkanten (levern har inga nerver tror jag) och sen skjuts en nål in mycket snabbt och plockar upp en bit. Jag tycker inte det är jätteroligt att göra dessa men det är inte oöverstigligt. Jag har också haft rätt ont timmarna efteråt, speciellt i axlarna vilket är vanligt. Efter biopsin måste man ligga med huvudet ned, alltså man får inte ens lyfta på huvudet för att minimera risken för en blödning och sen efter ett antal timmar, 4 tror jag så för man plötsligt resa sig och gå hem. Mitt sällskap och jag enades om att det känns lite märkligt.
Jag fick veta av SSK M. att endast två anhöriga får följa med på samtalen med hepatolog, kirurg och narkosläkare näst sista dagen samt beslutskonferensen sista dagen. Så då fick jag tänka om eftersom flera än så skulle vara med enligt vad jag planerat. . Om det sen blir ett beslut om transplantation så kan de ordna ett speciellt tillfälle för övriga anhöriga och nära. Detta för att all koncentration ska vara på mig. Hmm. Jag som t om hade frågat om mina bröder som bor långt bort kunde vara med på videolänk. Men det blir nog bra.
Sista besöket var hos gynekolog. Blev mycket väl mottagen vilket är viktigt på en sån undersökning och det var inget som står i vägen för en operation, några mindre skavanker bara.
Nu är det vila som gäller innan taxin kommer 7,30 i morgon.