I flera dagar har jag verkligen mått bra. Promenerat och blivit starkare och orkat göra saker. Nu bor jag också helt själv igen. Min dotter var här i fem dagar men åkte tillbaka till Malmö igår. Jag känner mig riktigt vuxen. Proverna har också sett bra ut och läkarbesöket i tisdags var bra. Det enda är att jag fortfarande har lite lös mage, men jag klarar mig bra med en Dimor om dagen, och att jag snabbt mår illa när jag äter. Men det blir också bättre och bättre. Tyvärr fick jag dock feber igår kväll och den steg till 39 på natten. Jag ringde då Transplantationsavdelningen och Läkare M ringde upp mig. Vi kom överens om att jag skulle åka in och ta prover som det var bestämt från början och därefter skulle jag få en akuttid på Transplantationsmottagningen för att få träffa en läkare där. På morgonen var febern nere i 38 och när jag tog tempen på mottagningen var febern borta. Sen dess har den inte kommit tillbaka och jag mår rätt bra fast jag är trött av att inte sovit så bra inatt. Jag var inte så påverkad av febern ändå, inget illamående, och jag kunde äta frukost och åt tom lite på natten!
Men jag var bekymrad, eller är lite bekymrad över att kanske stenten har lossnat på något sätt. Läkare O bekräftade att det kan hända. Proverna var inte satta som akutprover så därför fick jag vänta ändå till halv två innan O hade alla svar. Först fick jag träffa honom vid elva och han undersökte mig, lungor och hjärta, och kände på magen. Allt verkade ok. Sen skulle han kolla med läkare G, han som transplanterade mig, när jag sitter och halvsover i väntrummet hör jag plötsligt G:s djupa stämma från korridoren, men Ann-Marie, hur går det med henne? Sen mumlar O och G lite och kommer sen ut till mig. Kära G, han är tryggheten själv, han sa att när allt ser så bra ut som det gjorde för mig efter operationen brukar han tänka, to good to be true, och det det har ju stämt i mitt fall......Men han är så lugn och tittade uppriktigt på mig och sa att detta fixar vi till, detta och allt annat som kan dyka upp menade han, men han ville inte spekulera vad febern kunde röra sig om. Nå jag skulle få åka hem och slippa läggas in om proverna såg bra ut. Sen gick jag och åt lunch, fick i mig en hel! Kom tillbaka och fick träffa O igen, proverna var ok. bilirubinet fortsatte att sjunka, CRP var dock högt igen och ASAT och ALAT lite högre. Han höjde Adport lite och sa att han ville ju inte skicka hem mig om jag skulle bli sämre men inte heller lägga in mig om jag mådde bra. Jag sa att inte ville bli inlagd, jag åkte hellre hem och sen in igen om jag skulle bli sämre. Så blev det. Så nu är jag hemma. Skönt. Och hoppas att febern inte ska komma tillbaka. I morgon ska jag in och ta prover igen om natten går bra och kan då åka hem och vänta på resultatet. Fortsättning följer!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar