Biverkansjobbiga dagar och gastroskopi med följder

Är nu hemma igen efter att ha spenderat två dagar hos min ängel M. och hennes fina man A i Sollentuna. Det var följden av en åtgärd som sattes in efter att två stora varicer (åderbråck) upptäcktes på den gastroskopi jag gjorde i fredags. M och A var också förbi mig i onsdags för att pigga upp mig mitt i biverkansinfluensan efter Aclastadroppet. Hu, vad dåligt jag mådde. På kvällen fick jag en huvudvärk som jag tror påminner om migrän. Jag har inte migrän annars men kände igen denna outhärdliga huvudvärk från när jag tog Cellcept. Ett immunsuppressivt läkemedel som jag inte tål.  Alvedon som är det smärtstillande jag får ta, 500 g endast, hjälpte inte. Citodon som jag också kan ta vid stark smärta var inte heller till stor nytta. På natten vaknade jag av jag mådde illa, jag visst att jag ätit för lite eftersom jag tappat aptiten av värken och av att jag kände mig så dålig. Jag visste inte om jag skulle tvinga i mig något eller kräkas så jag vandrade ett par gånger mellan köket och toan, ska jag äta? Nej, jag ska nog kräkas,,nej äta måste vara bättre. Måste ha sett lustigt ut om någon sett mig. Mitt i allt svartnade det för ögonen när jag var i hallen och jag tänkta att nu svimmar jag också. Men det gjorde jag inte och jag kräktes inte, fick i mig lite filmjölk med honung som jag hade i en skål vid sängen och tog någon sked av då och då resten av natten. Det hjälpte. Det är lite knepigt med illamående, mat och en trött lever. Om jag inte äter tillräckligt blir jag mycket tröttare och kan också må illa av det.
Sjukskrev mig nästa dag och som tur var kunde en av mina arbetskamrater rycka in och fixa lite med en resa till Helsingfors som jag håller på att ordna till en konferens där. Jag kan ju inte följa med tyvärr eftersom jag har en Stockholms läns-boja på mig;).
Var dålig hela dagen och på kvällen hade jag feber 38 grader. Tvingade mig dock till affären och köpte lite som jag kunde tänka mig att äta. Söta skorpor och söt yoghurt, jag som aldrig äter det annars. Fixade lite pasta med fetaost på kvällen men fick inte i mig det.  Mejlade för säkerhets skull till koordinatorn igen och talade om att jag fått feber. Men på fredag morgon var febern borta dock inte huvudvärken.

Kl 7,15 kom taxin och hämtade mig som jag beställt på mitt sjukresekort. Det har alltid funkat perfekt. Jag är ofta senare än taxin. Skönt att bara sitta där och blunda. Jag hade fastat sen halv tre. Hade sån tur att jag vaknade halv två på morgonen och precis hann äta lite innan fastan skulle börja. Om någon läsare tycker att jag tjatar om maten så har den alldeles rätt, jag hänger upp mycket på ätandet. Har märkt att det har stor betydelse för hur jag mår, men kanske jag överdriver lite ibland...

Jag fick göra gastroskopi under narkos och fick denna gång komma till dagkirurgin på HS för första gången vilket fungerade mycket bra. Jag behövde bara vänta ca 1 timme innan jag fick komma in i salen. Där fanns Läkare Charlotte som kände igen mig, jag tror det var i somras hon utförde en gastroskopi på mig. Jag tyckte om henne då och blev glad att det var hon. Narkosläkaren lovade att jag skulle må som en prinsessa efteråt och att jag inte skulle må illa även fast han inte tänkte ge mig något mot illamående eftersom jag skulle vara sövd så lätt och kort tid. Han gjorde en sak jag uppskattade, han lät masken med syrgas hänga löst över näsan för att sedan sätta på den när jag var sövd. Just masken ger en lätt panik tycker jag så det var verkligen bra. Jag minns sen bara att jag fick nåt som fick mig att må riktigt bra och sen väcktes jag och bad direkt om en kräkpåse. Som en prinsessa va, tänkte jag för mig själv, böjd över påsen.
Nåja det fick sin förklaring. Charlotte kom sen och berättade att de hittat de två eller om det var tre stora varicer och det är riktigt farligt om det bli en blödning i dem så hon hade satt gummiligaturer på dem. De ramlar sen bort och då ska det bildas bindväv över varicerna. De hade också börjat blöda (inte mycket gissar jag) när hon håll på och det hade bildats mycket slem så det var därför jag kräkts. Jag hade också en obehaglig värk, precis som när man har reflux, i ryggen och bröstet. Och det var precis där hon hade satt ligamenten. Jag fick nu endast äta flytande, alltså dricka fram till lördagskväll, och fick sen prova att äta mjuk mat, som gröt och pureer. Risken för blödning var också större i 1-2 dygn efteråt och då valde jag att sova hos M och A. Kände att jag inte ville vara ensam om jag plötsligt skulle kräkas blod. (ursäkta allt kräk).
En lite rolig händelse var att när narkosläkaren och sköterskan som tagit hand om mig frågade hur jag mådde  (båda lite äldre män), precis när jag vaknat och satt där med påsen och jag svarade att inte mår jag som en prinsessa i alla fall så sa de att jag i alla falla såg ut som en prinsessa. Tro det eller ej, men jag svalde det med hull och hår och kände mig riktigt vacker. 
Allt har gått  bra i helgen och nu är jag hemma och värken är borta i stort sett. (Citodon hjälpte i helgen), huvudvärken kom aldrig tillbaka efter narkosen, jag ska äta torskrygg och ris och lyssnar på min favoritlista på Spotify och livet leker.