Så är det. Har inte fått någon antibiotika sedan i måndags, inte i tablettform heller. Det kändes lite osäkert så jag ringde igår och kollade med transplantationsmottagningen. Men jo det skulle stämma. Jag frågade om proverna jag tog i tisdags också eftersom jag inte har mått så bra sen juldagen. Jag har haft lite omväxlande klåda, nån lite släng av feber, trött och matt i allmänhet. Sen har jag varit piggare plötsligt. Sen ett par dagar har det dock varit värre, och igår kunde jag med nöd och näppe hasa mig upp ur soffan för att fixa nåt att dricka t ex. Men proverna var bra. CRP är nere i 30 och leverproverna nästan normala. SSK I som jag pratade med sa att det inte var så konstigt att jag mådde dåligt efter alla bakterier fast jag försökte säga att det blivit sämre. CMV-virusen hade förresten åkt ned till 0 igen, så de är väl knappast de jag känner av. Även om symptomen påminner om när jag drabbades av dem sist: nysningar, torrhosta, diarré. Nåja, efter bottennappet igår så känner jag mig bättre idag. Kanske jag bara har en normal virusinfektion?
Jag kommer att tillbringa nyår hemma hos mina vänner M och A som jag bodde hos efter operationen och de hämtar mig snart. Det är väldigt snällt av dem och det ska bli skönt att byta miljö och få komma ifrån min lägenhet. Jag har väl aldrig varit så ensam som denna höst sen jag flyttade hem. Det är som att mitt liv inte har några kanter och att jag går runt i min egen lilla värld av illamående och ibland bramående men aldrig så mycket att jag kommer ur det helt. En smått märklig känsla.
Med önskan om Ett Gott Nytt År
Gott nytt år till dig också! Och hälsa M och A så mycket. Härligt att du kan vara där och få lite konturer på livet. Jag förstår att det blir långsamt och ostrukturerat. Når man är sjuk så där länge inser man att jobbet faktiskt är enormt viktigt för det mentala välmåendet.
SvaraRaderaMed stora kramar och hopp om ett 2016 åt rätt håll!