Så tog jag taxi på mitt sjukresekort måndag morgon i regnet. Blev som vanligt väl omhändertagen när jag kom fram, de hade flyttat fram min tid, jag var egentligen nr 3 men nu var jag nr 2 på listan. Fick samma rum som jag hade sist, nr 13, fast de ser ju rätt lika ut alla! Prover togs och sen skulle jag duscha, denne gång med vanlig tvål, rutinerna hade ändrats. Hade inte haft någon feber sen jag var hos överläkare G och fick min andra antibiotika så de dagarna hade varit rätt lugna, men jag mådde inte så bra ändå.
Vid 10 kördes jag ner till röntgen precis som förra gången, kom in och fick prata med läkare M, samma som de andra gångerna. Det kändes tryggt. Jag sa att jag hörde att han fick jobba hårt och länge sist, då berättade han att bara att komma till rätt ställe, dvs där gallgången går in i tovlfingertarmen, tar en och en halv timme. Sov gott, sa han sen och så satte de igång med narkosen. Denna gång kändes det rätt motigt att andas in syre från masken och jag fick lite panikkänsla för det kändes när jag andades ut som det var svårt. Men jag vet ju att det är för att jag ska få mer syre så jag andades på i masken. Efter en lång stund sa narkosläkaren att hon lättade på motståndet. Det hade varit rätt starkt men jag hade inte klagat vilket andra brukade göra. Så typiskt mig. Sen var det bara att sova.
Inför ERCn för man antibiotika intravenöst och därefter två gånger efteråt.
Vaknade på uppvaket med en stor blåtira, narkospersonalen som kört upp mig var helt förskräckt. De hade aldrig sett något liknande. De gissade att det berodde på att de tejpar ögonen för att det ska bli mörkt och att jag är väldigt känslig. Jag brukar få lite blåmärken under ögonen, men detta var en riktigt stort. Jag ser fortfarande hemsk ut och det ser verkligen ut som om jag fått en riktigt smäll. Men det går inte ont.
Fick veta att de tagit bort tre stenar och satt in tre stent. Jag hade inte ont och kramper i matstrupen denna gång så jag behövde inte något smärtstillande. När jag legat där i en timme med en jätteäcklig smak i munnen hörde jag en annan person som låg där få en Piggelin. Så jag frågade om jag också kunde få det sen. Och det fick jag! Åh vad den timmen gick långsamt och vad underbart det var sen när jag fick glassen.
Sen kom jag upp och fick äta flytande och sen lite fast mat och allt gick bra. Nästa dag mådde jag riktigt bra och åkte hem mitt på dagen. Läkarna var väldigt nöjda och tyckte att jag kunde vänta ett halvår till nästa ERC. Jag fick också minska kortisonet så nu äter jag bara 5 mg per dag.
Sen blev det onsdag och jag mådde inte alls så bra längre. Trött och diarré och till kvällen mådde jag illa och kunde inte äta och fick feber, 38 gr, kräktes också. Så jag var i kontakt med jouren på K89, läkaren A. som sa att det ju var lite anmärkningsvärt att jag fick feber fast jag åt dubbla antibiotikor. Nå jag kunde stanna hemma, han ringde igen mitt i natten för att höra hur jag mådde. Då hade febern gått ner lite så vi bestämde att jag skulle ringa mottagningen på morgonen.
Där fick jag prata med läkaren A. en annan, och det blev bestämt att jag stannar hemma och tar prover i morgon om jag inte får feber. För då bör jag åka in för att ta odling.
Så det är läget nu, jag har inte feber men mår illa hela tiden och kan inte äta något. Just nu är min kost isglass och Cola zero och vatten. Har fått i mig välling tidigare idag och lite majsgröt.
Nåja, fortsättning följer.
Ha det fint så länge!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar