Besök hos SSK A. på Huddinge och lite annat

Det har gått lite längre än en vecka men här kommer ett nytt inlägg till sist. I går var jag på Huddinge Sjukhus igen för ett besök hos SSK A. Hon vägde mig, 76 kg så nu är det ingen fara med vikten. Jag har bra aptit för det mesta och tar inte längre proteindryckerna. Men det var nog något kg  vatten för hemma väger jag 74,5 för det mesta. Puls och blodtryck var ok och de vanliga blodproverna som jag tagit några dagar innan låg som förut. Så allt är sig likt. Det var bra att träffa A., vi pratade om hur det är att vänta och jag sa att efter jag blev inringd den 9 juni så har det varit jobbigt, värre ju längre tid som går. A. frågade hur de skulle kunna hjälpa mig. Jag nämnde eventuellt om jag kunde träffa en psykolog men att jag redan pratat med kuratorn (som ringde mig förra veckan) om att kanske träffa henne. Så vi bestämde att jag skulle börja med kuratorn och om jag efter det fortfarande ville prata med en psykolog skulle jag höra av mig. Jag känner mig verkligen omhändertagen. A. sa också att för det mesta brukar det gå rätt snabbt att bli inringd igen om man blivit det en gång. Men så har det inte blivit för mig. A.frågade om det var många vänner och familj som frågade om det har hänt något, det är tydligen något som många som står i kö tycker är jobbigt. Men jag svarade att vi har ordnat det bra med sms-grupper så att de som är med där kommer att få rapporter. Och sen finns ju bloggen också. Vilket A. tyckte var väldigt bra och att andra kommer att ha glädje av den.

Dagen blev lång eftersom jag varit hos en ögonläkare på morgonen för att kolla en ögonlocksinfektion (blefarit) som är kronisk men inte allvarlig oc som man själv behandlar hemma med värme, rengöring och salva.
Därefter var jag på jobbet två timmar och sen hos pappa och tog det lugnt. Från honom går en buss direkt till sjukhuset där jag hade en tid halvfyra. Sen var jag riktigt trött och ändå åkte jag hem kommunalt ända till Täby precis när det är så mycket folk på stan, vilket gör mig trött. "Toka" som en av mina vänner sa när jag berättade hur slut jag blev och att det bara svartnade för ögonen och jag mådde illa när jag kom hem. Jag vet inte varför jag inte tog en taxi, jag har ju rätt till resor från landstinget. Jag tycker kanske att jag ändå inte är tillräckligt sjuk för det. Men jag lovar, jag ska inte göra om det.

Idag var en hemmadag (som jag ofta har) jag sov länge och tänkte sen ta min dagliga promenad innan solen blev för stark. Men jag kände mig för svag så jag la mig på balkongen och läste istället. Sen tog jag det lugnt hela dagen. Orkade ta disken och gjorde då och då mina styrkeövningar....(känner mig verkligen duktig när jag gör det) omväxlande med att vila och läsa. På kvällen kände jag mig bättre och var ute i en timme och promenerade samt satt på en brygga och mediterade till vågorna. Det kändes bra. Annars har jag känt mig ensam och ledsen idag. Lyssnade dock på en underbar sommarpratare, Alexander Ekman, koreograf. Han fick mig att må mycket bättre och mer fylld med hopp. Rekommenderas! Och nu ringde precis en god vän och vi pratade både allvar och skrattade tillsammans. Det var en bra avslutning på dagen.

Till nästa gång kära läsare