Dag 2. Förflyttning

När jag kom till intensivvårdsavdelningen i morse kl 10 fick jag vänta en stund utanför salen där mamma låg eftersom hon precis skulle få öva på att sätta sig upp för första gången. 20 minuter senare kom en sjuksköterska och hämtade mig. Hon sa att det var en helt annan mamma jag skulle få träffa idag. Jag förstod vad hon menade när jag såg mamma. Hon var mycket piggare och hade en helt annan blick, klarare. Efter en stund kom det in en röntgenläkare för att undersöka hur levern har anpassat sig i sin nya kropp. Allt ser bra ut sa hon och försökte förklara för oss vad vi såg på skärmen. Jag frågade nåt i stil med "vad är de guldiga prickarna?" men då hade hon tröttnat lite på att förklara och sa att det svårt att läsa av ultraljud när man inte gör det varje dag.

Lite efter kl 13 kom två sköterskor för att flytta mamma till transplantationsavdelningen. Där får patienten ett eget rum och ska återhämta sig, vilket brukar ta mellan 2-4 veckor. När vi rullade in på mammas rum satt M redan där och hade placerat en vacker ljusrosa ros på fönsterbrädet. Mamma sa att det kändes som att komma hem. Det var på den här avdelningen hon hade legat och väntat tillsammans med M och A kvällen innan operationen.

En av sköterskorna började sedan förbereda mamma för sondmatning. Det var första gången hon fick i sig näring på annat sätt än dropp efter operationen. Under tiden började mamma och sköterskan prata om hur gamla de var när de fick barn för första gången. Sköterskan berättade att hon var 23 år när hon blev mamma. "Då har vi liknande erfarenhet, jag var också ung bara 20 år" sa mamma. 

Vid 15-tiden lämnade jag M och mamma för att åka hem och vattna hennes blommor och undulater. Men hon verkar vid väldigt gott mod och det känns bra att hon fick lämna intensiven idag.