Fyra månader på kö, ny stressfraktur ? , pulverproblem och hudkoll

Idag har exakt fyra månader gått sen jag ställdes på kö den 23 april. Sen sist jag skrev mår jag bättre psykiskt. Samtalet med kuratorn gav mig ny kraft och jag lyckades stoppa dessa tankar på vad som händer när jag blir inringd som spelas upp i mitt huvud. Så på över en vecka har det varit stilla på den fronten. Jag kan till och med tycka att det har varit rätt bra att jag kunnat bada och njuta av sommarvädret som varit den sista tiden. Jag tycker också att jag har en period där jag har varit lite starkare fysiskt. Trots, och detta är intressant, att mitt proteinpulver som jag skrivit om tidigare tagit slut. Det har blivit alla möjliga fel på leveransen, det sista beskedet jag fick var att det har skickats och ordernumret är borta. Är det någon granne som har hittat kartongen och mumsar på för fullt tro.....
Det ska bli intressant att kolla när det väl anländer om jag kommer att känna någon skillnad. Annars väcker det en känsla hos mig att jag blivit bättre (vilket jag ju inte kan bli). Och detta är lite märkligt men jag går  med en känsla av att jag är för frisk för en transplantation, att de måste ha begåtts något misstag. Och jag känner så oavsett att både överläkaren och transplantationskirurgen var helt säkra på att det är dags för transplantation nu. Att jag har en knuta i levern och stora varicer i matstrupen och är levertrött och bara orkar arbeta lite. Jag känner så trots att jag läste att i Norden är de väldigt långt framme vad gäller levertransplantationer och har bra överlevnad, och en av orsakerna är att de inte väntar för länge utan att patienten fortfarande mår rätt bra och har krafter kvar att klara operationen.

Tyvärr har jag nog fått min femte stressfraktur, denna gång i vänster fot, sen ca 2009. Jag var hos min husläkare som fixade en röntgen, men de brukar inte synas där, så jag får nog göra en MR.  Det var bara att plocka fram kryckan igen....så nu får jag nog cykla istället för min dagliga promenad. Dessa stressfrakturer ska tydligen inte ha att göra med att jag fått benskörhet av all kortison utan lever sitt eget liv. Jag undrar jag.

En rutinkoll på hud på KS har jag också hunnit med. Det såg bra ut, dock var det ett märke, ev basaliom (en mild hudcancerform), på ena benet som borde behandlas.  Men jag ska kolla med en annan hudläkare som är den jag oftast har gått hos för att se vad han säger. Jag undrar om det inte är något annat, för det sitter på ett ställe på benet som inte är så exponerat av solen. Annars ska de olika vårtor jag har här och var inte behandlas nu eftersom jag helst inte ska ha öppna sår när jag blir inringd.

Min leverläkare PS ringde och berättade att han var tillbaka från semestern och att han skickar in remisser för gastroskopi och ultraljud. Han frågade också hur jag mådde, omtänksamt.

Ha en fin vecka!