söndag 15 november 2015

På jobbet samt ny klådaattack. Tillbakablick 4 september.

Nuläge
I torsdags hälsade jag på på mitt jobb. Jag arbetar som administratör på Stockholms Universitet. Det kändes lite nervöst och ovant att åka dit, som en värld jag inte längre hade kontakt med. Men det var verkligen roligt att träffa mina arbetskamrater och återse mitt rum och mitt skrivbord. Jag planerar att börja jobba om två veckor, 25 %. Det var vad jag orkade arbeta tiden innan transplantationen. Jag mindes när jag var tillbaka nu hur långsamt jag jobbade på slutet och hur segt det var att tänka. Nu är jag fylld av energi inför att börja jobba fast kroppen hänger inte riktigt med. Har känt mig lite otålig sista tiden över att det går så långsamt och kom på att jag läste i någon  information att det är lätt att känna så efter en transplantation. Jag tror inte heller att jag märker mina framsteg. En sak jag kom på idag är att illamåendet i stort sett är borta. Jag har inte mycket aptit men jag mår inte illa när jag äter. Det är ju ett stort framsteg!
I torsdags tog jag prover på KS i Solna. Måste försöka lämna min trygghetszon och inte åka till Huddinge bara för att ta prover (de är så duktiga där). Snart har jag inte rätt till taxiresor längre och då måste jag åka till Danderyd där det inte gick så bra sist, men då hade jag feber och var också väldigt stucken. Det gick bra på KS iaf.
Ingen läkare ringde så då var proverna helt säkert bra. Men på natten till fredag började jag få klåda på fotsulor och handflator. Det växte i styrka och spred sig till ben och mage och huvud, fredagsnatten kunde jag inte sova förrän framåt morgonen. Fick natten att gå genom att omväxlande läsa och titta på TV-serier. Det finns en medicin som hjälper rätt bra, Atarax. Jag fick den när jag var inlagd men hade inget recept på den. Tavegyl kan också hjälpa men inte särskilt mycket för mig. Jag tog det i alla fall men tror att det var ren utmattning som gjorde att jag somnade på morgonen, eller också är klådan lite värre på natten. På förmiddagen ringde jag K89, dels för att rapportera om klådan och dels för att få recept på Atarax. Fick prata med en USK som kollade med jouren och jag fick mitt recept. Ingen läkare ringde och inget tal om att jag skulle in för att ta extra prover. Känner mig som en ärrad veteran som inte behöver daltas med längre;).
Hade besök av min bror J från Norge och hans son A mellan fredag och lördag. Mycket roligt fast synd att jag inte var så pigg. De hjälpte mig att dammsuga och byta till mina undulater. Det är lite tungt att dammsuga och jag ska inte byta åt fåglarna enligt instruktioner, inte bra med fjädrar, fågelbajs och sånt som yr i luften gissar jag.
Hämtade ut min medicin och tog två tabletter direkt, Atarax ska verka i 24 timmar. Sen tog jag en Imovane (insomningstablett) när jag la mig. Och natten gick bra! Vaknade ett par gånger med klåda, tog en av gångerna en Tavegyl och den andra gången en ny Atarax. Idag är klådan lite mildare. Bajset är något avfärgat också sen igår. Detta är ju båda typiska tecken på att bilirubinet inte kommer ut i tarmen. Så i morgon när jag tar prover kommer det säkert att vara höjt bilirubinvärde. Min gissning är att det är eller har varit ett stopp i gallgången eller att det är nåt problem med stenten. Får se i morgon.

Tillbakablick, fredag 4 september
Efter första natten hos M och A så skulle jag tillsammans med min bror åka in till HS tidigt på morgonen för prover och läkarbesök. P körde runt mig i rullstol som vanligt. På apoteket blev vi nästan osams när P ville lämna tillbaka en morfinsort jag inte behövde men jag ville behålla den för säkerhets skull. Kände mig som värsta narkomanen härjande i min rullstol för att få min bror att ta ut mig från apoteket så jag skulle slippa lämna in morfinet. Hi hi.  Det var mitt första besök på Transplantationsmottagningen, C263. Det är en dagmottagning som hör ihop med Transplantationsavdelningen och det är dit jag ska på läkarbesök och kontroller. Det är svårt att förstå nu men min bror fick fråga efter en säng åt mig för att jag inte orkade sitta så länge i rullstolen. En vänlig USK P visade mig till en. De har flera dagbäddar där för personer som t ex ska göra biopsier. Jag fick ta blodtryck och sen träffa en läkare. Allt såg bra ut och nästa gång jag skulle ta prover var på måndag och torsdag och läkarbesök på fredag.
Allt gick bra och jag åkte hem själv i taxin. Min bror skulle uträtta en massa ärenden åt mig, åka till min lägenhet och ta hand om fåglarna och hämta saker och sen sova hos vår pappa.

1 kommentar:

  1. Ja det är svårt att komma ihåg hur det var och se framstegen. Men du har ju världens bästa verktyg - bloggen. Läs tillbaka en månad eller så med jämna mellanrum så ser du vad som har hänt.
    Hoppas det lugnar sig med bilirubinet! Det känns inte som du behöver mer just nu!
    Å vad kul att börja jobba igen! Förhoppningsvis kommer du att få en massa energi av det, även om det så klart tar på krafterna.
    Själv har jag blivit förkyld igen, så det blir inget besök på ett tag. Hoppas det går över fort!
    KRAM

    SvaraRadera