Nuläge
Feber inatt igen, vaknade och mådde inte så bra men tyckte inte jag var så varm. Hade dock 38,5. Kunde ändå sova rätt bra och drack mycket vatten. På morgonen var febern borta. Det som tillkom denna gång var att jag haft ont i leversidan hela dagen, dvs igår, ett sorts nypande, påminde lite om när jag hade ont i min gamla lever, eller de gamla gallgångarna rättare sagt. Och sen försvann det till kvällen men då tillkom febern. På dagen ringde jag C263, dvs mottagningen, eftersom läkare R vid förra besöket sagt att jag skulle rapportera feber från 38,5. Jag har också börjat med antibitoika, Ciprofloxacin, för att motverka inflammation i gallgången. Haft lite ont idag i höger sida men inte så ihållande som igår. Hoppas antibiotikan hjälper.
Var och klippte mig idag, kort, det var roligt eftersom håret inte mådde bra efter allt. En stor grå buske som nu bara föll av. Lyxade till det med lite slingor också. Roligt att återerövra vardagslivet.
Igår gjorde jag tre tester hos fysioterapeuten, samma som jag gjorde under utredningen nästan. En liten klämma visade handstyrkan, den låg nästan normalt på höger hand,vänster hand kunde jag inte alls ta i med pga smärtan (som förresten håller på att gå över nu, behöver inga extra värktabletter på natten). Sen skulle jag resa mig 10 ggr från en stol så snabbt jag kunde. Det gick väldigt dåligt, men det kan ju också vara mitt låga HB som gör det ännu jobbigare förutom svaga benmuskler. Det sista var att jag skulle gå på plan mark, en korridor, så långt jag kunde, på 6 minuter. Där låg jag faktiskt normalt för min ålder! Under utredningen var det trappor jag skulle gå i så, skönt att slippa det nu.
Det som händer nu är att jag ska få träna hos rehab på HS måndagar kl 9 med en grupp fast med ett individanpassat träningsprogram. Åh vad jag ser fram emot det.
Fortsättning på första tiden:
3 september, hemgång efter 11 dagar
Min bror fick verkligen arbeta. Dels behövde jag lite nya kläder, jag ville att allt skulle sitta löst och vara stort. Hemma visste jag att det mesta låg i tvätten, hade skjutit upp tvättstugan flera gånger innan jag blev inringd för transplantation. Så han köpte mjukisbyxor, ett par trosor för hemgången, linnen och t-shirts. Fotade och köpte det jag godkände. Jag visste inte heller hur jag skulle få på mig en BH på ärret, har rätt stor byst, och det var ett problem. Men M hade en gammal mjuk urtvättad utan byglar som var perfekt. Så det var en del att fixa. Det som var kvar att göra när jag skulle åka hem var att ta bort CVK:n, den venkatater som suttit på halsen och som de tagit blodprover från hela tiden. Alla går lite snett med nacken på K89 pga av denna. Jag oroade mig lite för om det skulle göra ont, men det gick mycket fort, jag hade två ingångar kvar att ta bort. En hade redan tagits bort på IVA. Och sen var jag fri. Jag duschade och fick nya omläggningar på operationssåret som ser väldigt fint ut.
En SSK ger mig medicinlistan och alla mediciner är beställda på apoteket och vi ska hämta ut dem på vägen. På slutet blir det lite bråttom för de vill städa mitt rum, nr 14, som jag legat i hela tiden nya patienter är på ingång. Min bror packar för fullt och vi får låna en rullstol. Så där sitter jag med all packning i famnen och ett paket stora bindor mellan benen (kan fortfarande kissa på mig men det blir mer och mer sällan) och kryckorna tvärs över knäna. Vi skrattar och fotar. Vi skojar om när vi var små och min bror som är två år yngre var min häst och drog mig i en vagn överallt. Nu är vi tillbaka i samma situation där jag sitter i rullstolen och domderar och han snällt gör vad jag ber om. Eller ger order om....inte lätt med storasystrar....
Så in på apoteket med hela ekipaget och där finns en stor papperskasse med alla mediciner att hämta. Otroligt. Sen beställer jag en sjukresa och vi åker hem till M och A i Sollentuna. Vi kommer dit på kvällen vid 5-tiden och M är inte hemma men A möter oss vid grinden. Det är underbart att komma dit. Jag har ett eget rum och min bror kommer att sova där på natten. Min son A, som jag inte träffat sen operationen på grund av en envis infektion kommer också dit. Det blir en känslosamt möte, sista minnet av honom är den varma kramen innan jag rullades in i operationssalen.
A lagar köttbullar och jag orkar sitta uppe och äter med god aptit. Sen kommer M hem och allt känns väldigt bra.
Sen sorterar vi medicinerna efter medicinlistan min bror och jag. Det är jättejobbigt. Mycket att tänka på och det är viktigt att det blir rätt. Vi förstår inte allt utan måste ringa till K89 för att fråga vad de menar. Till sista har vi löst det.
På natten sover även min son över och han ska vara jour nr 1 på natten om det skulle hända något. Jag ska ringa hans mobil bestämmer vi, men även min bror har mobilen på. Jag sover ju inte mycket precis som på sjukhuset, en eller två timmar i taget. Jag får ont under natten och blir osäker på hur mycket morfin jag får ta. så jag ringer på min son och hör hur han stänger av mobilen och sen händer inget. Så ringer jag min bror som kommer direkt. Vi diskuterar detta med morfinet och blir inte kloka på det för det är två sorter så vi ringer igen. Sen blir det uppklarat, en av sorterna ska vi inte använda.....
Mitt i allt kommer min son upp och är jättetrött och undrar om han kan vara till hjälp men jag skickar honom i säng. En ganska rolig scen så här i efterhand, men jag har svårt att förstå nu att jag inte bara kunde gå upp och väcka någon, men det var nog lite vingligt och osäkert och gjorde ont. Men jag klarade ändå att gå på toan själv...
Så det var första dagen utanför sjukhuset.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar