Cholangit. Ett par feberattacker till.

Det var ingen som ringde mig om proverna på måndagen så då tänkte jag att de var rätt normala ändå. Jag mådde ju också bättre. Efter provtagningen  hade jag rehabträning i gymmet på Huddinge. Jag trodde jag skulle vara i en grupp men jag fick träna ensam tillsammans med en sjukgymnast. Det var både roligt och upplyftande, äntligen är jag igång med träningen.
I tisdags hade jag läkartid, fick då träffa Överläkare R igen. Bilirubinet var inte högt vilket förvånade mig och de övriga värden var rätt ok och eftersom jag inte haft någon feber så var det inte så mycket att göra. R. sa att ERCn som skulle göras var avgörande för problemen med gallgångarna (gallgången?), tyvärr frågade jag inte vad han menade med det, men det visar sig nog. Om jag inte skrivit det förut så har jag fått tid till det den 17 december. R. minskade dosen på en av de immunsuppressiva medicinerna, vilket gladde mig. Mycophenolate Mofetil Sandoz, så den tar jag bara en på morgonen och en på kvällen nu a 500g. Adport på 1 mg står jag på 2 på morgonen och 2 på kvällen och Prednisolon 2 ggr 5 mg.
Denna vecka åkte jag nästan varje dag till HS. Onsdag var jag hos kardiologen pga en narkosläkare hade upptäckt en arytmi på hjärtat när jag var sövd. Men det var nog tillfälligt. Däremot pratade kardiologen om ett värde som visade en fördröjning av återhämtningen efter ett hjärtslag som skulle ligga under 460 och som varit 477 på två av all de EKG som tagits inför transplantationen mm. Men det visade inte heller på något oroväckande. Jag skulle iaf göra ett arbetsekg för säkerhets skull. Ibland känns de som om det upptäcker för mycket när man får göra så mycket undersökningar, finns nackdelar med det också! Passade på att fråga om min puls som nuförtiden alltid ligger på 100 men det tyckte hon inte var så konstigt med tanke på allt min kropp har gått igenom. Så länge jag inte lider av det själv var inte heller det något konstigt. Före det var jag på träning nr 2 hos sjukgymnasten.
Torsdag åkte jag en kortare tur till KS i Solna för provtagning. Hade dock haft feber och klåda (lite) igen natten innan, runt 38 och blev uppringd av läkare O på eftermiddagen efter att har ringt mottagningen. Då mådde jag riktigt bra och han tyckte vi kunde vänta med antibiotika.
Natten till fredagen fick jag ännu högre feber, mer kläda och diarré och mådde illa, kräktes en gång men som vanligt bara nåt segt slem som inte smakar illa. Så jag ringde på natten för jag tänkte att det var bra att förbereda ett ev läkarbesök på fredag morgon. Fick prata med läkare A med den mjuka rösten och han var mycket vänlig och frågade om jag var orolig för att vara själv hemma, för då kunde jag komma in fast de hade rätt fullt. Men det var jag inte så vi bestämde att jag skulle ta prover igen fredag morgon och träffa en läkare på mottagningen. Febern var borta på morgonen och jag hade tagit två Dimor mot diarrén så det var rätt lugnt. Jag mådde inte så illa heller men kunde inte äta nåt. Åkte in och tog prover och fick sen i mig en macka och en kopp te och gick till mottagningen. De var väldigt omhändertagande. Efter nån eller två timmars väntetid fick jag en kopp te och en macka av dem och sen en säng att vila i. Vid 12 träffade jag läkare O och det blev bestämt att jag skulle börja med Ciprofloxacin, antibiotika mot cholangit, igen och äta det fram tills ERCn. Det är alltså cholangiten (gallvägsinflammationen) som orsakar feberattackerna. Kände mig bättre nu i helgen men när jag vaknade i morse hade jag 38 i feber. Det gick dock fort över så jag låtsas inte om det;).

Hoppas nästa vecka blir lugnare.....
Skriver snart igen om de sista dagarna på berättelsen från början.
Ha det så bra alla!