Två månader i kö, två veckor sen inrigningen och samtal med dietist

Idag den 23 juni är det alltså två månader sen jag blev uppsatt på transplantationskö. Det var också nästan exakt nu för två veckor sen som jag fick samtalen från transplantationskoordinatorn. Ett slags dubbelt jubileum? Hur som helst har dessa två månader gått bra men jag är tillbaka i samma paradoxala känsla som innan de ringde första gången att det är nog bara på låtsas allt, de kommer inte att ringa och samtidigt väntar jag bara på att de ska göra det. Och det är klart de gör, undrar hur det blir den gången? Och allas vår undran, när blir det? Mitt liv flyter på som en långsam flod, nu arbetar jag ju endast 25 % och nästa vecka börjar min semester. När jag inte går till jobbet försöker jag komma ut en promenad tidigt på förmiddagen och sen vilar jag, fixar nåt, läser tidningen noggrant, vilar, gör lite styrketräning eller som idag några minuter pilates. Äter, vilar, läser, ser TV-serier.. Så går dagen. Men jag åker också och hälsar på någon vän ibland, eller tar en fika nånstans. Planerar också att göra dagsturer i skärgården, att gå på konstutställningar och bio mm när jag ha ledigt. Men det är nödvändigt med en vilodag mellan såna aktiviteter. Min plan är att ha 4 veckor semester och om inget händer under tiden går jag tillbaka till jobbet på 25 % i augusti. Har en träff med min läkare den 14 juli tror jag det var så då kan jag ta upp fortsatt sjukskrivning.

Det var ett tag sen jag skrev om mitt hälsotillstånd så här är lite uppdatering. Jag har börjat må mer illa än förut fast inte så mycket just på morgonen. Det är mer så att jag inte kan äta vissa saker som kokt fisk, som jag har ätit och mått bra av fram tills nu. Jag tror att jag ska tycka om maten men lyckas inte äta upp det när jag väl börjar äta. Så ingen mer fisk just nu. Samma med t ex avokado, räkor och fullkornspasta. Vet inte varför eftersom det är mat jag tål utan att få ont i gallvägarna. Jag har gått ner också  i vikt men stannat på 73,5 kg i en vecka nu så kanske det inte fortsätter. Min dietist ringde idag, jag hade för mig att hon skulle ringa denna vecka, och det stämde. Sist vi pratade var precis efter jag kom in på väntelistan. Hon hade lite viktuppgifter från olika gånger jag vägt mig den senaste tiden. I april när jag var hos henne  vägde jag 76. Jag är inte för smal egentligen, rätt lagom tror jag. Är 172 cm lång och nåt kg är nog vatten. . Men det är inte bra om jag börjar gå ner i vikt inför operationen. Därför kommer jag att få näringsdrycker hemskickade som dietisten ordnade. De innehåller protein och andra näringsämnen som täcker en måltid men något mindre kalorier. Det tror jag blir väldigt bra. Då kan jag ta det som mellanmål. Jag har själv köpt en flaska då och då med en proteinrik mjölkdryck när jag känt att jag ätit för lite och inte har någon aptit. Hoppas bara att de smakar ok. Jag valde smakerna kaffe, jordgubb choklad och skogsbär. 40 flaskor ska komma:). Då borde jag ha till jag kommer hem efter transplantationen också sa dietisten. Vilket enligt henne kan kännas bra att komplettera med.

För övrigt är det rätt ok, värken i muskler och leder var faktiskt helt borta en eller två veckor men nu har det kommit tillbaka lite igen, men inte så mycket som förut. Och tröttheten, ja den är som den är, men det känns bra att jobba lite mindre. Jag är dock mer sömnig än förut, vilket jag nog har skrivit om. Jag kan sova på dagen även om jag inte gör det så ofta, och somnar ändå bra rätt tidig på kvällen (ca 22, 30). Så jag sover nog rätt mycket tror jag, men å andra sidan är jag vaken ibland ett par timmar tidiga mornar.

Inget speciellt är planerat nu tills i början på juli då jag ska göra en magnetröntgen för att kolla knutan i levern, så den inte har växt. Men händer det nåt annat så skriver jag såklart innan dess.

Ha det fint