Gastroskopi igen

Så var det dags för kontrollen av ligaturerna. Taxin kom tidigt före halvsju, jag skulle vara på Huddinge halvåtta. Jag kom dit redan 7 och fördrev en halvtimme i väntrummet till Dagkirurgin med att titta på Tv4 nyhetsmorgon. Jag var tillbaka i mitt andra hem. Jag är så fokuserad på det som ska komma så jag för en känsla av att det är på Huddinge Sjukhus jag ska vara. Det är där mina tankar är flera gånger om dagen. Men nu var det 4 veckor sen jag var där, ett kärt återseende alltså:). Sen är det ju alltid någon lustig läkare eller sköterska som dyker upp. Narkosläkaren och SSK kände jag igen sen förra gången, och de visade mig sängen och sa bara, ja du vet ju vad som gäller. Det var helt ok.  Så jag bytte om till den märkliga engångsrocken och tog på mig engångsfilten SSK satte nålen och sen väntade jag. Då kom en läkare in och pratade med den övriga personalen. Hen var visst där tillfälligt och ville göra sig bekant med rutinerna. Sen kom hen till mig och pratade lite. "Ja, du är ju frisk, det ser man på dig." Nja, så frisk kan jag ju inte vara, försökte jag, eftersom jag väntar på en levertransplantation. "Fungerar dina andra organ bra" frågade hen. "ja, jag är ju utredd så det ska ju vara bra allt." Och då började hen berätta om en stroke hen hade haft och blivit ordentligt utredd och man blir ju av med sina hypokondriska fantasier...tillfälligt i alla fall. OMG. Tala för dig själv, tänkte jag. Vilka märkliga personer man kan stöta på men de förgyller ju stället lite i alla fall.
Sen var det dags och jag låg i operationssalen som för fyra veckor sedan och försökte föreställa mig hur det skulle kännas när det är dags. Sen skulle narkosläkaren ge mig "soppan" som hen kallade det efter det att gastroläkaren hade kommit.
Jag gillar verkligen narkosen, det är något så underbart att bara slockna. Jag vet, det är konstigt, men så känns det.
Det hände och sen vaknade jag och babblade på som man ju brukar precis när narkosen släpper. Jag mindes att narkosläkaren hade frågat typ tio gånger om jag sov, så det var det första jag frågade, om hen verkligen hade gjort det. Och det stämde, jag hade visst varit lite svårsövd. Det var så jobbigt minns jag. Ibland skulle jag svara ja och ibland nej. "Sover du?" Nej. "Är du vaken?" Ja.
Sen vaknade jag till snabbt och fick jag veta att allt såg jättefint ut och att det var läkt och varicerna borta. Super. Jag passade på att fråga gastroläkaren hur de egentligen gör detta. Det är som att sätta på ett hårband som man för in och sätter runt åderbråcket. Och sen skrumpnar det.
Nu behövs det ingen koll förrän om ett halvår och då har jag förhoppningsvis en ny lever.
Jag fick te och en macka i deras lilla kafé 59:an som de kallar det. Det kändes bra.

Sen gick jag upp till leveravdelningen och frågade SSK M. om något läkarintyg kommit. Men det hade det inte. Ingen läkare har en ledig telefontid på en månad, men hen skulle skicka ut ett meddelande om att någon ska ringa mig ändå. Jag tror jag får ge upp om ökad sjukskrivning. Få se vad som händer nästa vecka. Bra att återse M. i alla fall. Hon hade ändå lyckats ordna en telefontid med min läkare PS i juli. Få se om vi hinner ha det.

Orkade åka pendeltåg till söder och till min goda vän K. som var ledig idag. Hon bjöd mig på lunch på Långholmen och sa att hon villle ge mig något för att jag orkade hålla humöret uppe (fast hon hade säkert gjort det ändå) Det var så fint att sitta där och äta med K. denna vackra sommardag.

En väldigt bra dag, med andra ord.
Ha en fin helg kära läsare