Samtal med kurator och hepatitvaccin nr 3

I fredags kväll när jag kom hem från jobbet kände jag mig ledsen och trött. Plötsligt var det som om de senaste dagarnas händelser sjönk in. Och jag tänkte att någon från transplantationsavdelningen borde ha ringt mig och kollat hur jag mådde. Jag kände mig lämnad med mina egna funderingar och känslor runt detta. Samtidigt kom jag på att jag ju har en kurator som jag och även mina närmaste kan ringa. Jag träffade ju henne under utredningen. Så jag ringde och talade in mitt telefonnummer,  och hon ringde mig idag på eftermiddagen.
Det var väldigt bra att prata med henne. Hon är ju knuten till levertransplantationsorganisationen och kunde relatera till andra som varit med om samma sak. Jag berättade att allt var egentligen ok med det som hänt men det är just vetskapen om att jag ska gå igenom samma sak igen som känns jobbig. Hon kände igen den otroliga uppladdning som jag känt i andras berättelser och att det inte är lätt när det inte blir något. Hon bekräftade också att för de hon talat med som varit med om just detta så blir de mer avvaktande den andra gången de blir inringda. Och om det då sker så kan man blir överrumplad av det istället. Jag blev lugn av att höra om andra i samma situation och kände mig återigen insatt i ett sammanhang istället för att hänga i luften. Vi pratade också om att transplantationsteamet vet vad de gör och att de är skickliga på att avgöra att jag ska få just en lever som ska passa mig så att jag inte ska behöva omopereras.
Kuratorn tog till sig när jag sa att jag hade velat bli uppringd och hon tog det verkligen på allvar och skulle ta upp det med transplantationskoordinatorn. Allt som allt ett mycket bra samtal och jag har återigen landat och är beredd att ta nya tag.

Innan dess var jag och tog mitt tredje och sista hepatit B vaccin på min husläkarmottagning. Är ju ledig nu varannan dag när jag jobbar 25%, vilket jag mår bra av.

Önskar er alla en fin midsommarhelg