Fyra veckor

Idag har det gått fyra veckor. Jag fortsätter att känna mig frisk och har bra aptit, väger nu 60 kg. så långsamt på väg upp, dricker fortfarande 2 näringsdrycker per dag. Leverproverna är fortsatt stabila och bra. Jag har inte gått in och tittat på proverna en enda gång sen operationen. Förut följde jag dem noggrannt. Men nu vill jag inte, tror att det är ett friskhetstecken att jag inte behöver ha sån koll hela tiden. Läkarna får säga till om proverna blir sämre. Kanske att jag är lite rädd också för att det ska bli sämre, då vill jag inte upptäcka det själv. Men förutom det känner jag mig förvånansvärt trygg med att det ska gå bra. Och oroar mig inte speciellt mycket för framtiden. Det är ett under att känna sig så frisk igen, jag gläds åt varje dag på ett stilla sätt. Det är ju inte helt smärtfritt, jag har nu två sårhålor där det behövs vakumpump. Picco heter den. För en vecka sen tog de bort resterande agraffer och då öppnade såret sig i korsningen mellan det snitt som går från bröstbenet och rakt ner och snittet till vänster. Jag blev så yr när det hände fast jag inte märkte något. De fick sänka huvudet på britsen där jag låg och efter ett långt tag återhämtade jag mig. Sen kom ÖL R och tittade och även läkare D och så fick M-L peta bort en massa grejs där, jag kände ingen smärta men det är ju rätt läskigt.
Så nu måste jag fortsatt in till mottagningen två ggr per vecka och byta ut alla gasbindor till fyller sårhålorna med och byta omslag. Från omslaget går det en slang till pumpen som jag bär med mig dygnet runt. Den surrar till lite varje gång den suger upp vätska till omslaget. Den är liten så det är inget jag tänker på. På natten ligger den bredvid mig i sängen :).
När jag var där sist kom även försäljaren av Picco dit och tittade på och var väldigt intresserad och föreslog vilken storlek de skulle ha på omslaget. När M.L började gräva i såren så sa jag att jag måste ha en hand att hålla i så de ropade på SSK H. När hon kom in så sa hon att också ville titta hur det såg ut. Alla verkar tycka att det här är roligt, utom jag, sa jag till dem. De tycker att det här är väldigt intressant tydligen. Men de är så himla professionella och snälla så det väger upp det som inte är så roligt. Jag vänjer mig ju också, detta kommer att pågå en längre tid.
I morgon väntar nya prover och även ett läkarbesök. Jag tror att de ska trappa ner på lite mediciner nu. Åtminstone kortisonet.
Mitt blodsocker är ju lite högt så nu har jag börjat ta en långtidsverkande insulin en gång per dag, 8 E. Det ska väl bli bättre när de sänker kortisonet.
Idag kommer Ch och bor hos mig några dagar. Det blir fint att träffas. Jag klarar dagarna rätt hyfsat nu, och känner mig starkare. Går mycket längre och snabbare, även i uppförsbackar, det blir något litet framsteg varje dag.