I torsdags den 11 april när jag som vanligt var på F61, tog prover och lade om piclinen (görs en gång i veckan) och bytte vakumpump och bandage så kom kirurg H och tittade på såren. Som SSK M-L hela tiden sagt tyckte han att de skulle rensa bort något vitt som fanns där. Bakterier bildar nån vätska eller beläggning vilket ändå inte behöver tyda på infektion. Den skulle skrapas bort. Hittills har jag alltid fått en hand att hålla i, denna gång var det chefen för SSKarna som ställde upp. Fint av henne. Jag försöker att inte titta men råkar ändå ibland att se kratern (ser det ut som) precis under bröstbenet. Och får en märklig känsla. Men jag klarar att inte må illa eller bli yr igen. Läkare H som utstrålar sådan värme och som har engarat sig så mycket i min situtation höll min hand mellan sina en stund när han kom in innan han kastade sig över sårhålorna. Fint av honom. Han beslutade av de väntar med att sy två veckor så att det får läka lite till underifrån. Så nu är den 29 april bokat för detta. Då ska jag be att få lite lugnande.
I går, måndag den 15, var jag där igen och denna morgon var det mycket på F61. Det kommer ibland in akutfall som ingen räknat med och de tar hand om alla på ett bra sätt, det minns jag själv från när jag kommit dit akut. Hur snabbt de fixar fram en säng och smärtstillande om det behövs och det finns alltid läkare där från kl 10 senast. Annars går det att ringa en läkare. en mycket väl fungerande mottagning, tillsammans med avdelningen K89 förstås. De var också en personal kort pga utvecklingssamtal. Så det fanns verkligen ingen hand att hålla i denna gång, SSK E var den som bytte bandaget och hon är mycket lätt på handen så det var bra. Jag andades och försökte tänka på annat (gick inte så bra) och masserade mig själv i nacken (hjälpte faktiskt för att få min uppmärksamhet bort från sårrensandet) och det gick faktiskt riktigt bra. Såren är grundare nu och det märks. Jag känner inte av dem lika mycket, bandaget som sitter på, eller plattan kan man säga blir ju rätt hård när pumpen drar igång. Den dras in mot såret. Jag har rätt ont samma dag som jag bytt men sen känns det knappt.
Jag hade tagit ett urinprov när jag var där förra veckan. Fick ju en urinvägsinfektion och Ciprofloxacin i 10 dagar mot den. Men symtomen blir inte mycket bättre. Det gör ont när jag kissar och även annars så värker det så fort blåsan börjar fyllas det minsta. Jag springer på toa säkert varannan timme dygnet runt. Men nu verkar det inte vara några bakterier, fast jag ska ta om provet för jag tog det medan jag fortfarande stod på Cipro, så det kan ju dölja bakterierna.
Ringde njurstensenheten idag för att fråga vad det trodde. Det kan ju vara stenten i vänster urinledare som spökar. Ssk jag pratade med tyckte det var bra om jag följde upp infektionen på transplantation. Den kan vara svårbehandlad när man har resistenta bakterier, menade hon. Vet inte varför. Men jag har ju också nedsatt immunförsvar. Hon frågade vad framtidsplanen var för mig vad gäller urinledaren stenten. Jag sa att vi inte har pratat om det, kanske för att jag hade levertransplantationen framför mig och inte varit så frisk. Men hon tyckte jag skulle ta upp det med läkaren nästa gång jag kom till dem. Och det var väl en bra idé. I alla fall, så kan det vara stenten som irriterar och ger samma symtom som en infektion. Jag får se vad nästa urinprov visar. Har tid för stentbyte den 28 maj.
Jag har provat att cykla och det gick bra. Min bror J var här i helgen och tog upp cykeln från källaren. Så nu står den ute i cykelstället så att jag kan använda den när jag vill. Det blir både bra och roligt. Tycker att jag fortfarande är svag i benmusklerna och idag kände jag mig lite otålig. Blir fortfarande darrig av att gå upp mina två trappor till lägenheten eller uppför en backe. Har dock börjat gå i en rätt brant backe precis vid mitt hus och det orkade jag inte för nån vecka sen. Det går ju framåt men rätt långsamt ändå. Jättefint att träffa min yngsta bror, han städade också och hjälpte mig sätta upp en lampa. Vi köpte också en mopp med mikrofibrer så att jag kan städa utan släpa runt på dammsugaren:)
I morgon ska jag göra min första utflykt till stan. Jag ska luncha med min stjärnsyster (min kära syssling) och sen hälsa på en god vän på Södersjukhuset. Det blir spännande. En hel del kommunalt åkande men jag kommer att undvika rusningstrafiken.
Önskar en Glad Påsk
🐣🌼🐤🌻🐥
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar