Den 4 maj var det dags för magnetröntgen. Det var ett tag sen och det påminde mig om tiden innan transplantationen då jag gjorde det varje år för att kolla gallgångarna. Samma orsak som nu alltså. Men nu beror det inte på PSC utan att läkarna vill kolla hur gallgångarna ser ut nu eftersom jag har problem med dem fortfarande. De hade byggt om och väntrummet i underjorden var lite större och trevligare än förut. Efter ett tag fick jag komma in och USK var duktig att sätta infarten och lyckades efter två försök. Sen blev jag bjuden på ett glas ananansjuice, det var en nyhet. Tydligen är det något i juicen som innehåller något metalliknande som hjälper till att ge bättre bilder. Trevligt!
Annars var det som vanligt, jag blev rådd att andas aktivt i takt med dunkandet från maskinen under olika etapper. Den styrs av min andning, tar bilder enligt den om jag förstod rätt. Det visste jag inte. Mina ben började tyvärr krypa i mitten av programmet, (jag lider av Restless Legs), vilket jag inte varit med om förut. Så det var verkligen mycket jobbigt ett tag. Man får ju inte röra sig alls när bilderna tas. Så det blev rätt outhärdligt, benen rycker ju till sist av sig själva, men jag höll det under kontroll och det påverkade inte bilderna.
17 maj träffad jag överläkare C. Han är bra och jag har träffat honom flera gånger förut. Bilderna från MR var tyvärr inte klara men vi pratade rätt mycket om mina gallgångsproblem. Hans teori nu är att det är tarmen och inte gallgångarna. Jag har smärtade dagar som jag har besvär och C. menade att jag inte kan ha ont i gallgångarna för de är inte mina, de har inga nerver, inte mina nerver i alla fall.
Hans gissning är att det kommer från ingången i tarmen där de opererat in den nya gallgången från den nya levern. Vi gick igenom min provsvar som ligger stabilt, de som är höga, Albumin, ALP och GT är inom acceptabel nivå tyckte han och är inte ovanligt efter en transplantation. Däremot skulle jag ta flera prover angående min järnstatus nästa gång för att se om jag behöver järntabletter.
Jag fick med mig en medicin för magen: Inolaxol. Och blev av med antibiotikan, något jag verkligen väntat på. Så nu är det bara att hoppas att bakterierna är borta eller att jag kan hålla dem stången.
Vi bokade en telefontid den 1 juni och prover dagen innan. Då ska jag väl få svar på MR.
Inolaxol verkade från början vara väldigt bra. Jag kände mig inte alls så spänd över leversidan och hade inte ont. Men sen fick jag mer och mer ont i hela magen och mycket gaser så det var helt omöjligt att fortsätta, jag höll ändå ut en vecka.
Efter det har det ändå varit rätt bra. Igår var jag dålig efter att knappt haft någon aptit dagen innan så kräktes jag den lilla juice jag drack i går morse och fick diarré. Var helt utslagen hela dagen med lite feber och huvudvärk och ett par timmar ordenligt ont, som jättehåll i höger sida. Jag mätte också magen mitt över levern och när jag sen mätte i morse var jag minst 5 cm smalare. Så det är något vid levern som sväller upp när jag har ont. Tänkte ta upp detta med läkaren vid samtalet den 1 juni.
Just det, för några veckor sen så började jag kräkas upp medicinerna på morgonen, men efter samtal med läkare så testade jag att flytta Cipron (antibiotikan) till lunchtid och så försvann det.
Om man kräks inom en timme efter att man tagit medicinerna måste man ta om dem igen. Viktigt att veta.
 |
| Fika efter min cykeltur idag |
Mina friska dagar mår jag riktigt bra, speciellt efter att ha slutat med antibiotikan känner jag mig inte så svag och orkar mer utan att bli andfådd eller yr. Fortsätter att gå på gymet, har ändå klarat 1 gång i veckan, men målet är två. Har blivit en aning starkare. Och idag cyklade jag runt vår lilla sjö här, ca 8 km, och det gick hur bra som helst.
Skriver snart igen!
Ha en fin helg
 |
| Har tömt alla gamla näringsdrycker... |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar