Den 8 november hälsade jag på på jobbet, lämnade sjukintyg och fixade och tog hem lite grejer från mitt kontorsrum eftersom jag inte kommer att vara på jobbet på länge. Det var roligt att vara där och speceillt glad blev jag över att min chef sa att han verkligen saknade mig, att det märktes på jobbet att jag inte var där. Han hade inte vågat säga något förut för att inte ge mig dåligt samvete men jag blev bara glad. Det är så viktigt att få veta att man behövs. Och vi pratade lite om hur det skulle bli när jag kom tillbaka. Så det var ett upplyftande besök.
I samma veva eller nån dag innan fick jag årets stressfraktur i foten (de kommer ca en gång om året) så nu haltar jag runt med krycka och ska till husläkaren och röntga foten i morgon för att få det fastställt. Det enda att göra är att avlasta foten med hjälp av en krycka några månader. Så promenaderna har varit långsammare och kortare sista tiden. Men jag har ändå inte mått så bra och får ibland lite feberhöjning några timmar, har lite sämre aptit igen och är trött och frusen för det mesta. Tog prover den 19 november inför läkarbesöket nästa vecka och såg att bilirubinet låg lite för högt, 31 och det ska vara under 25 nånting, CRP har stigit till 27 från 13 i slutet av oktober, inget alarmerande gissar att det beror på inflammationen i gallgångarna. Kalium lite lågt. Det höjda bilirubinet har lett till en jobbig klåda de senaste två dagarna, nu är det bättre. Klådan kan jag ju ha även vid normalt bilirubin, men det var lite jobbigare än vanligt. Tavegyl och en bra salva som kallas "gubbsalva" hjälper rätt bra.
Den 15 november bytte jag stentet i vänster urinledare. Det börjar bli rutin nu, ska göras var tredje månad. Det gick riktigt bra men hjälp av lite lugnande och smärtstillande. Urinledaren och blåsan såg fint ut. Läkarna var nöjda. Orskan till att jag behöver denna kateter kallas hydrofrenos, vidgning av njurbäckenet pga något hinder i urinledaren (hos mig är det en knorr). Jag gör det på njurstensenheten på Huddinge Sjukhus.
Jag har haft en del besök sista tiden av min bror, barn och barnbarn och vänner som har kommit. Den dag någon hälsar på blir alltid en bra dag.
Och nu har det gått ca 2,5 månader av kötiden.
💙💙💙
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar