Utglesning av prover och läkarbesök och ny urinvägsinfektion

Mådde superbra under semestern. Har cyklat och badat, kört bil och umgåtts och har inte behövt vila mycket. Den 4 juli var jag tillbaka på jobbet. Natten innan kände jag att jag började få urinvägsinfektion igen. Jag hade läkarbesök inbokat på förmiddagen på HS och prover innan så jag ringde på vägen och SSK på transplantation ringde upp precis när jag kommit fram till provtagningen. Hon la in urinprov så jag kunde få svar på det också. Vad smidigt det funkar ibland. Det gjorde däremot inte provtagningen i Piteå till att börja med. Jag fick skjuts av min bror till den vårdcentral han hörde till. Där behövde man beställa tid för provtagning och det skulle inte bli förrän mitt på dagen. Jag hade dock rätt att få proverna tagna om jag propsade på det upplyste sköterskan i receptionen men det bästa vore om jag kunde åka till Piteå sjukhus och gå till specialistavdelningen. Så vi for dit och det gick hur bra som helt att ta proverna där. Jag hade pappersremiss med mig förstås men den var de tvungna att föra över till helt andra remisser så det tog lång tid. Jag är nog bortskämd med att bo i en storstad och så nära mitt specialistsjukhus.

Läkarbesöket på Transplantationsmottagningen F61 var bra. Jag träffade överläkare R. Han tyckte proverna så bra ut, CRP är fortfarande låg, runt 14. Levervärdena var lite höga men inte mycket och det var enligt R. typiskt för att jag har stentar insatta. Dagens prover hade dock inte kommit in och han skulle ringa om urinodlingen. Han tyckte att jag kunde prova att jobba 75% från och med nu. Proverna tydde  på att jag borde orka det. Jag kunde ju känna mig lite trött av gallbesvären, sa R. men det blev bestämt att jag skulle gå upp i tid så fick jag tala om ifall det blev för jobbigt. Det kändes bra.

Framöver så behövde jag inte ta prover förrän om en månad och telefonkontakt några dagar efter med läkare. Det var nytt! Nu äntligen börjar det glesa ut ordentligt med prover och läkarträffar. I slutet av augusti eller början av september kommer jag att kallas till ettårskontroll och i mitten av september till ny ERCP. Så då blir det ju lite aktivitet förstås.

Det visade sig senare på dagen att jag hade bakterier i urinen, det är tredje infektionen på kort tid. Sänkan hade också stigit lite till 28. Jag fick även feber på måndagnatt, 38,6. Den försvann till morgonen men jag har varit hemma från jobbet hela veckan och känner mig nästan bra först idag. Det gör inte ont när jag kissar utan är mest att jag har jobbig huvudvärk, fryser och svettas och mår illa. Konstigt att jag blir så medtagen av en liten urinvägsinfektion? Men det var likadant förra gången. Om det fortsätter får jag nog kolla upp det lilla urinblåseframfallet som gynekologen upptäckte under transplantationsutredningen.

För övrigt längtar jag efter att få tillbaka min muskelstyrka, känner mig fortfarande rätt svag i armar och ben. Ska träffa en sjukgymnast äntligen på måndag som jag hoppas kan hjälpa mig med rätt träningsprogram. Det bästa jag har gjort fysiskt hittills var när jag cyklade 7 km till en fotbollsmatch i Piteå tillsammans med min bror (Allsvenska damer Piteå-Eskilstuna, 2-1:)) såg matchen och sen 7 km hem. Annars gör jag mitt lilla träningsprogram hemma och har pumpat

min cykel idag så att jag kan börja cykla. Stressfrakturen gör ju det begränsat med promenader.
Maten går rätt bra men aptiten är inte helt på topp. Håller vikten som pendlar mellan 63,5-64,5 men går inte upp över det. Dricker två näringsdrycker om dagen fortfarande.

Hoppas ni har en fin sommar!

På väg till dopp i havet