tisdag 17 september 2019

Uretärscopin avklarad

Utdrag ur anteckning från min journal när jag genomgick uretärscopin igår, rätt roligt:)

Positionering ryggläge på tempurmadrass. Benen i underbensskålar 80 grader(lithotomiläge), fastsatta med benremmar. Termobenpåsar. Båda armar ut i 70 graders vinkel på reglerbara armstöd. Termotäcke, samt varmluftstäcke på patientens övre kroppshalva.
Positionering i benstöd från kl 14.30 till 15.30.

Bildresultat för njurar och urinvägar

Så här gick det till: jag ringde på söndagkvällen till K66, Urologens vårdavdelning, för att få veta vilken tid jag skulle vara där måndagmorgon. Det räckte med halv nio istället för sju som var sagt från början, skönt för då behövde jag inte åka förrän 7,10 hemifrån. Med buss , tunnelbana och pendel. Ingen mat eller dryck från 12 på natten så jag var lite matt, hade inte heller sovit så bra två nätter i rad. Natten innan var jag i Malmö och gick upp fem för att ta morgontåget till Stockholm. Där hade jag varit från onsdagen för att hälsa på nya barnbarnet bland annat. Hjälpte till med att vara barnvakt en del. Får en rätt jobbig dunkande och brännande värk i vader och fötter, både när jag går på Malmös gator och på jobbet. Ska kolla vad det kan vara med sjukgymnasten jag ska träffa på måndag. Min fotvårdare trodde att det kunde vara överanträngning pga för svaga muskler och rekommenderade stödstrumpor. Ska testa det.

 Nå tillbaka till måndagen, dvs igår. Jag fick sitta och vänta ca 1 timme och studerade personal och patienter som gick i korridoren. Verkade vara en fin stämning men alla hade mycket att göra. Sen fick jag mitt rum, måste ju vara på eget rum pga VRE och ESBL, mina resistenta tarmbakterier. Lite lyxigt med Tv och allt. Avd 66 har mycket bra skriftlig info som både skickades hem och som fanns i en pärm på rummet. Vet inte om det berodde på det men jag fick i stort sett ingen muntlig info alls. Den SSK som visade mig in på rummet frågade om jag undrade något just nu, vilket jag inte gjorde och det var allt. Efter ytterligare nån timme kom min SSK och USK. Jag hade duschat hemma och tvättat håret och fick nu duscha (utan att tvätta håret) och sätta på mig sjukhuskläder och de tog blodtryck mm. Vilket alltid verka ligga runt 120/75 nuförtiden, vilket ju är mycket bra. 
Sen försökte SSKn sätta en nål vilket som vanligt inte gick så bra, så jag frågade efter avdelningens "stickexpert" som klarade biffen. Sen dropp och så ytterligare väntan. Fick veta att jag skulle ner på operation runt 12.30. Var så trött men kunde inte sova, dels beroende på mina rastlösta ben. Började titta på Magnum och hade roligt åt kläderna han bar. Korta shorts högt upp på magen:).
Sen var det dags till sist. Fick lite nostalgikänslor när jag kom in på operationssalen eftersom förra gången jag fick narkos var när jag tranplanterades. Placerades i sorts gynbänk (se beskrivningen i början). Svarade på lite frågor och fick syrgas (alltid lite obehgligt) sen gav de bland andra saker Propofol tror jag det var i nålen och fy vad det brände där infarten satt. Fick veta sen på uppvaket att de brukar ge det när man somnat. Det stämmer nog för jag har aldrig haft den smärtan förut vid sövningen. Jag brukar ju tycka det är rätt häftigt att bli sövd men nu var det mest plågsamt. Minns iaf att narkosläkaren hade sin hand på min axel, vad sådan beröring ändå betyder mycket. Annars får jag inte så mycket frågor om hur jag känner eller så, de säger mest att jag har ju gått igenom mycket värre eller större än det här. Det stämmer väl.

Vaknade med kraftigt illamående och frös så jag skakade. Fick betapred eller nåt sånt mot illamåendet och massor med täcken. Jag hade visst frusit under ingreppet också så det hade fått ha värmefläktar:).
Båda obehagen gav sig efter ett tag men sen började det smärt i vänster sida, så jag fick lite morfin och efter det var det bara bra. Konstigt nog sov jag inget då heller och inte förrän jag la mig vid halv elva och fick en sömntablett.  Kom upp till avdelningen efter nån timme på uppvaket (även där i eget rum fast utan dörr)
Det blödde hela natten och jag fick ha kvar katetern de satt i efter ingreppet men i morse var det bra och de tog bort katetern och jag kissade och det gjorde faktiskt mindre ont än vad jag alltid har nuförtiden när jag kissar. Märkligt. Det var väl dags att byta stent.

Fick träffa urologen som gjort scopin och han sa att de inte dilaterat eftersom det såg rätt bra ut, urinen kunde flöda från njuren till urinblåsan. Så nu vill de prova med att ta bort stenten om en månad tillsammans med ordentligt med antibiotika och se om det kan fungera utan. Och om det inte gör det? frågade jag. Då får de gå in igen och se om de ändå kan vidga urinledaren, sa läkaren. Hmm. Men även den urolog som brukar byta mitt stent hade varit där och tittat och tyckt samma sak så hoppas nu verkligen att det kommer att fungera! Ska ta antibiotika ca 4 dagar till och sen sluta med den.

När jag var klar på K66 köpte jag ett wienerbröd och te och satte mig att skriva rent kortet till de anhöriga till min donator och lämnade det sen till F61 som jag ge det vidare till min patientkoordinator.  Känns så bra att jag har 
gjort det. 

Övrigt: såg på 1177 att den hudåkomma jag opererade bort i somras på vaden är skivepitelcancer in vito. Alltså ytlig så inget att oroa sig för vad jag förstår. Får prata med min hudläkare när jag kommer dit nästa gång. 

Vad jag nu har framför mig är besök hos hudläkare och cellprov hos barnmorska i oktober, blodprover ska tas i början på oktober också. Sä är det inget speciellt som händer skriver om ca en månad igen.


Ha det fint!

söndag 8 september 2019

Sex månader den 6 september

Den 2 september var jag på F61 för läkarbesök och fick träffa överläkare H igen, träffade honom på senaste läkarbesöket i juli också. Allt ser så bra ut med leverproverna att nu behöver jag bara ta mina prover en gång i månaden. Kändes först konstigt, hur ska det gå om de inte kollar varje vecka. eller iaf varannan? Men nu är det hur skönt som helst. Jag lämnade urinprov eftersom jag återigen fått ont i vänster sida och värre trängningar och visst hade jag UVI igen. H förklarade att bakterierna sitter i stenten och kommer tillbaka så fort jag slutar med antibiotikan. Så nu för jag fortsätta med Cefadroxil till uretärscopin den 16 september. Sen började jag arbeta på tisdagen och ska nu jobba 25%, fyra dar i veckan. Det är verkligen ett nytt liv. Jag har gjort andra saker i veckan också; varit hos tandläkaren och haft skrivargruppen hemma hos mig, var också hela min lediga dag med pappa på minnesmottagningen i Dalen. Jag har haft en skum huvudvärk hela veckan och nån slags smak i munnen som av virus eller nåt. Tandläkaren hittade inget konstigt och idag är det bättre. Det kan vara antibiotikan som ger huvudvärken.
I fredags var det alltså sex månader sen jag transplanterades. Det är otroligt hur bra det har gått denna gång. Jag bestämde mig för att högtidlighålla dagen genom att köpa ett kort att skicka till de anhöriga till min donator och ringa och ta reda på kön och ålder. Min snälla patientkoordinator berätttade att det var en kvinna på 36 år. Jag satt på en bänk och lät tårarna komma. Så ung, som min dotter, och så fint att ha fått överta denna lever. Jag ska vårda både den och mitt liv så gott jag kan.
Så jag har ett kort nu som jag ska skriva, inte så lätt att hitta de rätta orden. sen lämnar jag det till patienkoordinatorn som i sin tur lämar det till organkoordinatorn som också kollar med de anhöriga om de vill ha ett brev.

Nu åker jag till Malmö några dagar och den 16 september läggs jag in för uretärscopin.

Idag cyklade jag runt Rönningesjön, ca 8km!