Ny infektion i Malmö

Den 14 juni var det återigen dags för en resa till Malmö. Har planerat att åka dit flera gånger i sommar för att ta igen tid med barnbarnen som bor där nere. Första kvällen jag kom fram fick jag dock åka till deras kvälls- och helgjour på sjukhuset. På morgonen hade det börjat blöda från instickshålet i piclinen, det var inte mycket och slutade snabbt men jag tänkte att det behövde göras rent och läggas om. Så efter en trevlig middag på gården till min dotters lägenhet gick jag dit. När jag kom fram efter nån timmes väntetid så ville de skicka mig till akuten eftersom piclinen enligt dem kunde att rubbats och det måste en läkare titta på och ev röntga. Det kändes ju lite överdrivet men jag knallade till akuten (allt ligger så nära i Malmö) efter ett orange streck i gatan. De skickade genast tillbaka mig och sa att de inte visste så mycket om piclines på jouren och att jag inte skulle behöva vänta halva natten för att lägga om den.
Så tillbaka längs det orangea strecket och de tog emot mig den här gången. När jag efter ytterligare lite väntan fick komma in så ville de inte göra något utan sa att jag kunde komma på söndag när distriktssköterskan var där. Så jag fick en tid till henne. Och på söndagen så fixade hon den. Det var ju bra:).

Jag gjorde en del i Malmö, cyklade till havet med barn och barnbarn och gick i Folkets Park och åt falafel. Typiska Malmösaker. Bodde i ett hyresrum med tillgång till ett litet kök i huset där min son bor. Det var bra så jag kunde dra mig undan lite och sova i lugn och ro på natten. Det blir ju väldigt intensivt jämfört med mitt liv hemma:).

På söndag kände jag lite smärta i vänster sida precis som när jag fick njurbäcksinflammation för några veckor sen. Smärtan ökade snabbt denna gång och Oxynormen som jag påpassligt hade stoppat med mig hjälpte inte mycket. Bestämde mig för att jag måste in till akuten. Så jag och Chris tog en taxi dit och satt och väntade på de verkligen obekväma bänkar som finns där. Det finns ju en viss design som ska göra bänkar obekväma så att ingen somnar eller sitter där för länge. Det var säkert en sån tanke bakom. Tufft när man har ont. Det gick inte att sitta på något bra sätt. Jag vet inte hur länge vi satt där. Två timmar högst. Sen fick vi komma in och trots min picline så tog en sköterska ett hårdhänt prov i venen så det riktigt högg till, händer inte ofta. Personalen verkade stressad. Fick sen veta att de inte gillar att använda picline på akuten.
Jag fick rätt snabbt ett isoleringsrum med egen toalett vilket jag aldrig har sett på något annat sjukhus. Dels pga mina resistenta tarmbakterier och dels för att jag själv är infektionskänslig. Så där låg jag och hade ont och började frossa lite. Chris la på mig alla kläder vi hade och så fick jag ett till papperstäcke (de hade engångsfiltar). Jag fick dock ingen feber direkt, 37,8. och sen visade det sig att proverna såg bra ut, även CRP så kl 3 fick vi åka hem igen. Jag grät för jag kände mig så dålig men det var såklart inget att göra. Jag kan förstå att de inte kan ha kvar någon då alla prover är ok. Men det var bara att komma tillbaka om det blev värre. Jag fick också en spruta Spasmofen som gjorde att jag kräktes men hjälpte mot smärtan och gjorde mig lummig och trött.
EFtersom jag var rädd för att det snabbt skulle bli sämre bestämde vi att Chris skulle sova med mig i lägenheten. Men efter ett par timmar fick han gå ner till sig då hans barn hade en jobbig natt.
På morgonen var smärtan bättre tempen samma men jag mådde verkligen inte bra och orkade knappt gå på toa. Fick upp det jag försökte äta eller dricka men så småningom fick jag ändå i mig och behålla mina viktiga mediciner. Ringde transplantation och fick prata med läkare Lina. Efter att ha konfererat med andra läkare rådde hon mig att åka in till akuten igen och ta nya prover för säkerhets skull. Så mitt på dagen gjorde jag och Chris om hela proceduren.
Vi hamnade på samma isoleringsrum och den här gången tog de iaf proverna ur piclinen:). Allt såg sämre ut och tempen var nu 38,2 så jag fick göra en CT på njuren och blev vid 9 på kvällen inlagd på Urologen.
Redan på akuten fick jag första dosen av antibiotika. Läkaren där hade ringt och kollat med transplantation och jag fick Meronom. Det var samma som jag fick förra gången som ges tre gånger per dygn. CTn visade en vdigning av njurbäckenet och en retning som vid inflammation.
Min dotter avlöste min son på akuten och satt med mig ett par timmar i rummet. Och sen fick jag besök varje dag på Urologen där jag hade ett eget stort rum med utsikt över mitt ena barnbarns förskola:).

Utsikten från mitt rum på Urologen. 

Jag låg på Urologen måndag till torsdag morgon och samma dag tog jag tåget hem till Stockholm. Då var jag feberfri, CRP hade gått ner ordentligt och jag mådde mycket bättre. Den dagen fick jag istället Invanz som man ju ger bara en gång per dygn. Den som jag blir deppig av och mycket riktigt kom en massa bittra tankar framåt eftermiddagen och tårarna började rinna. Men jag tänkte att det nog var antibiotikan och sen mådde jag bättre. Vet inte om det stämde men det hjälpte i alla fall!
Hemma fortsatte jag med Cefadroxil. Urologen hade förordat Ciprofloxacin men när jag ringde och kollade med transplantation så hade det visat sig att bakterierna jag hade förra gången var resistenta mot Cipro så de ändrade till Cefadroxil.
Nu mår jag i stort sett bra, kom hem med en ordentlig förkylning också men den är över nu.

Tremånadersbesöket fick jag ju avboka så nu blir det den 10 juli. Igår var jag dock på F61 och skulle träffa njurmedicinaren Helen. Men allt var ett missförstånd på något sätt. Jag fick istället träffa läkare Gustaf som hade pratat med Helen som inte blivit meddelad om den inbokade tiden och var på avdelningen, dvs hade inga mottagningstider. Och det var inte som jag trodde och hoppats att hon en gång för alla kunde reda ut problemen med stent och urinledare och njubäcken.  Det är urologernas område. Utan det var att mitt urinprov som visade albuminhalten jag tog inför tremånaderskontrollen samt ett bisköldkörtelprov var förhöjda och det rörde njuren enbart. De ska följas upp och jag fick dessutom lite extra D-vitamin som skulle lugna bisköldkörteln om jag uppfattade det rätt.
Så jag kände mig rätt besviken men Gustaf skickade en remiss till läkaren på Urologen som jag hade senast om att jag önskade ett samtal och planering inför framtiden nästa gång jag kommer dit och byter stent vilket är den 10 juli. Få se vad det leder till. Det är ju inte ultimalt med dessa infektioner.

Nu ska jag ta prover en gång i veckan fram till 10 juli och distriktssköterskan hos min husläkare ska lägga om piclinen och det lilla såret jag har kvar efter operationen. Jag har också bestämt mig för att sjukskrivningen för löpa på till den sista augusti som den är nu. Jag hade ju tänkt att börja jobba först den 1 juni och sen den 1 juli men nu känns det inte som en bra idé. Jag låter sommaren gå och börjar den 1 september istället och hoppas att dessa infektioner har lugnat ner sig.

Vad gäller levern så är alla prover fortfarande stabila och helt normala! Det är otroligt bra.

Återkommer efter den 10 juli om inget händer innan dess.

💙✋🌼

Tre månader! Resa till Malmö och mår bättre.

Resan till Malmö blev av:) och jag mår mycket bättre sen jag slutade med antibiotikan så det var alltså den jag mådde så dåligt av.
Ett av såren är helt läkt nu och det andra är endast 1,5 mm djupt så det är bara en lite lapp på det.
Jag har tagit prover och ultraljud inför 3-månaderskontrollen. Den 20 har jag läkarbesök och samtal med koordinator inbokat. Ultraljudet verkade helt ok vad gäller levern, läkaren som utförde det berättade lite under tiden. Urinblåsan var grumlig. Njurproverna ser inte heller så bra ut enligt vad jag ser och det urinprov jag tog inför 3-månaderskollen visade också en del märkliga svar. Mycket hög halt av albumin t ex.
Idag var jag på F61 för att lägga om piclinen och fick då veta att jag ska få träffa en njurmedicinare den 24 juni. Hon jobbar på transplantation. Det ser jag fram emot, det känns lite svajigt med njure och stenten och risk för infektioner. Har återigen rätt ont när jag kissar men det verkade inte vara några bakterier i urinen så det är väl stenten som stör.

Igår träffade jag sjukgymnast på företagshälsovården och fick ett bra träningsprogram. Hon tyckte det var lite för tidigt (eller onödigt) att träna på gym och att jag istället skulle komma långt med gummiband och att använda kroppstyngden. Så nu har jag ett utökat program och med ett hårdare gummiband. Ska träffa henne om sex veckor igen. Då hoppas jag vara starkare!

Planen nu är att åka till Malmö igen några dagar och sen är det läkarbesöket och nya prover den 20 juni. Efter min deppiga period så är jag nu glad igen. Den 6 juni vaknade jag och kunde plötsligt glädjas åt sommaren, det var fint. Och det var också tremånadersdagen för mig och min nya lever. Otroligt att det har gått så bra.
Glad midsommar önskar jag er🌿🌸🌻