Kolangit och inlagd på HS

Jahapp så var det dags igen. Febern blev lite värre sen jag skrev och natten till 6 juni fick jag feber upp till 38 grader, den försvann långsamt och på förmiddagen var den borta. Men jag var inte speciellt pigg. Nationaldagen kändes långsam men som tur var kom M och hälsade på några timmar på kvällen.
När hon hade gått fick jag lite feber igen, gick och la mig vid 10-tiden men vaknade vid 12 och kände mig inte alls bra. Sen började jag kräkas och febern steg till 39. Ringde transplantation och fick prata med den enda SSk jag har svårt för där. Han som skulle börja massera mig och ge mig tigerbalsam när jag hade ont i ryggen bara ett par dagar efter transplantationen.......men han anses duktig och erfaren och vi har träffats flera nätter efter det;). Nåja, han sa inget om att kontakta någon läkare och fråga vad jag skulle göra utan tyckte jag kunde avvakta, detta var förresten innan febern hade stigit utan låg på 38,5 nånting. Det fanns dock ingen plats hos dem utan han tyckte det var en bra plan med prover på morgonen. Jag sa att jag jag åker in akut om det blir värre vilket han sa att jag kunde göra. Åh vad jobbigt det är med dessa beslut när man känner sig dålig och inte har någon att bolla med. Han la in en sjukresa på min önskan så att jag kunde åka till Huddinge med taxi. Det var bra.
Sen steg alltså feberna och jag fortsatte kräkas, ingen maginnehåll eller galla utan endast det vita slem som det brukar vara när jag har kolangiter. Med mycket möda ringde jag och beställde taxi den skulle komma vid två, alltså en halvtimme senare. Sen var det bara att börja packa lite med tanke på att jag kanske skulle få stanna och så tog jag filten av de stackars förvirrade undulaterna Maja och Frasse.
I taxibilen luktade det parfym vilket ju inte är roligt när man mår illa. Jag sjönk ihop i baksätet med kräkpåsen och led mig igenom den långa resan. Kräktes dock inget, skönt. Ringde avdelningen igen och berättade för en USK att jag var på väg till akuten på Huddinge.
Det var helt tomt nästan och jag fick all hjälp jag behövde, dropp och alvedon och de tog prover. Febern hade gett sig lite och jag kräktes inte mer. Sen fick jag för mig att de skulle tycka att jag var för frisk och skicka hem mig igen och låg och oroade mig för det. Men ingen fara, en läkare kom efter nån eller två timmar och sa att de skulle behålla mig och ge mig antibiotika intravenöst. Det var dock ingen sepsis, dvs inga bakterier hade kommit ut i blodet. Kanske tack vare att jag åkte in i tid så spred det sig inte.
Fick komma till KAVA, kirurgisk akutvårdsavdelningen. Kom in där vid 5-tiden på morgonen och  mådde inte illa längre och hade inte ont i sidan eller ryggen där jag lätt för muskevärk vid feber.
Fick stanna där i två dygn för att jag skulle ha antibiotika intravenöst tillräckligt många gånger. Mådde bättre snabbt och låg egentligen bara kvar för antibiotikans skull. Det var en mycket bra avdelning med trevlig personal och jag hade eget rum. Jag var glad att jag inte flyttades till transplantation, det känns alltid lite ångestfullt att komma dit nu, som ett nederlag. Många känner igen mig och det kändes bättre att få vara på KAVA och vara anonym.
Två trevliga och kunniga underläkare från transplantation kom varje dag. En som var ny.
Jag fick besök båda dagarna av M och M:). Det betyder så otroligt mycket att få skratta lite och umgås med kära vänner. Jag har inte så många som liksom hängt med att jag fortfarande har det jobbigt ibland eller också tycker de att de har det jobbigt själva och inte har tid att komma och hälsa på. Men de som finns där och håller ut värdesätter jag något otroligt.
På fredag, alltså igår åkte jag hem kommunalt, det gick bra.
Nu ska jag käka två sorters anitbiotika (nån var pencillin) i tio dagar. Amoxicillin/clavulanic Acid 2care4 (vilket pretentiöst namn...) och Flagyl. De hade samrått med infektionsläkare som inte tyckte jag skulle fortsätta med Ciprofloxacin pga risken för resistenta bakterier. Precis vad jag tyckt länge.
Jag ska tillbaka nästa vecka för att göra ett ultraljud. Jag tog tag i detta med min mage som har fått en konstig form, uppspänd och det känns som en klump på höger sida. Läkare som jag sagt till har ju förslagit att det är gaser pga tarmproblem där gallgången går in i tunntarmen. Men det är inte så, det är samma form nästan hela tiden och besvären blir värre.
En av läkarna tryckte och knackade på magen och nu finns en misstanke att det är vätska. Det som jag slapp innan transplantationen! Så bakvänt allt är.  Men därför ska jag in för ultraljud, vänta på svar några timmar och sen få träffa läkare på mottagningen. Det är bra.
Just nu känns det inte så farligt för jag har ingen smärta alls i höger sida sen jag fick antibiotikan. Så otroligt skönt det känns. Men det är ju nåt med magen, den spänner på höger sida och jag blir andfådd när jag går uppför en backe.
Jag planerar  att åka till Skåne på torsdag i tre veckor. Men nu får jag se, hoppas iaf att undersökningen blir nästa vecka.
En annan sak : jag fick provsvaren utskrivna innan jag åkte hem. Såg att HB nu är nere i 90, trots att jag tagit Duroferon i mer än en vecka. Ska fråga om det, hur kan HB sjunka då?
En annan sak var att de tog ett CMV prov (cytomegalovirus) det som jag hade så många av efter transplantationen. Nu var det några kopior, färre än 500, så det ska följas upp. När de har kollat förut har det varit 0.
Jag detta var en hel del, återkommer efter ultraljudet.

Svar på MR, lägesrapport

Tydlig bild på lever och gallträdet i grönt (bile ducts). Jag har dock ingen gallblåsa kvar. Den tas alltid bort vid transplantation. Duedenum är tolvfingertarmen.

Läkare F. ringde den 1 juni och berättade att MR visade på förträngningar i både vänster och höger huvudgallgång, De syns på bilden om man ser noga, en gren går till vänster och en till höger. (Jag tror att detta stämmer). MR visade även en förträngning där gallgången  går in i tarmen. Han frågade lite om hur jag mådde och när jag berättat att jag haft en dag med feber till och kräkts (inte typiskt kolangit dock) och att jag har ont den mesta tiden i höger sida som är svullen så kommenterade han att jag verkade "må tjyvens". Jag var på vippen att säga att den inte alls är så farligt och att jag kan jobba för det mesta. Men jag lyckades hålla tyst. Förstår inte varför det ska vara så svårt att  inte göra mig friskare än jag är.

De skulle ta upp MR- resultatet på en konferens nästa dag och F. ringde igen den 2 juni och meddelade att de bestämt sig för att göra en ny ERCP någon gång i sommar. Gissar att det blir i augusti eftersom jag ska till Skåne i tre veckor i juni/juli.
Fick också besked om att jag har dåligt järnvärde och även Folat (folsyra) låg under riktvärdet. De tog extra prover sist eftersom jag undrade om mitt HB och varför det var så lågt. HB brukar ligga runt 104, järnet var på 6 ska vara  9-364 , Folat var på 7, ska vara 10 -42 enligt en lista jag kollade på webben. Så nu tar jag Folsyra och Duroferon. Inte så skönt för min redan oroliga mage men det funkar.

Har också besökt hudläkare som skar bort två vårtor på benen och frös en på lillfingret. Lite i taget är vårt motto:).

Läget är inte på topp, fick lite feber igen i fredags och sjukskrev mig, hade sen lite feber varje morgon och kväll tills söndag eftermiddag då jag mådde bättre. Har jobbat idag och det funkade. Har haft ont i höger sida mest hela tiden och levt på Alvedon, men i natt och i dag har jag inte haft någon smärta. Så det är bra! Har ingen direkt aptit även om jag inte mår illa. Kontaktade dietisten och hon skickar mig nya näringsdrycker, så gick det med att jag trodde att det var slut på detta när jag slängde alla gamla!

Gissar att sommaren blir lite halvdan. Vi får se.

Nästa gång jag skriver blir troligtvis i juli då jag inte har nåt internet på landet.

Ha det så fint tills dess!