Ettårskontroll och psykolog

Igår var jag på ettårskontroll Det innebar ett njurfuntionstest, blodprover och en leverbiopsi. Jag var på dagvården på mottagningen, F61. Eftersom jag inte alls tycker om att göra biopsin var min vän M. med mig. Jag ville gärna ha lugnande intravenöst, Stesolid, och inte för långt innan eftersom den då inte verkar när jag behöver den. Det gick bra eftersom de hade en sjuksköterska på plats på ultraljudet där biopsin utförs. Jag fick byta till sjukhuskläder, lägga mig i en säng och fick efter visst besvär en infart. Blodprover togs och sen fick jag kontrast inför njurfuntionstestet. Jag fick även antibiotika intravenöst inför biopsin eftersom jag haft så mycket problem med bakterier i gallgångarna. Sen blev jag hämtad i sängen och nerkörd. Man måste ligga i sängen eftersom man inte får stiga upp efteråt eller ens lyfta huvudet. Jag var spänd men det kändes skönt att ha M. där. Vi fick komma in efter ca en halvtimme. Sen undersökte läkaren mig med ultraljud först. Hon hade inte kunnat komma åt min senaste journal så hon letade efter stent som inte fanns kvar. Det var bra att jag kunde berätta  för  henne att de togs bort förra ERCPn.. Därefter markerade läkaren var de skulle gå in med biopsinålen och bad att jag skull tvättas. Det var då jag skulle få Stesolid men SSKn var borta. Så det var lite upprört ett tag och jag blev orolig att jag inte skulle få nåt lugnande. En annan SSK dök dock upp och gav mig det. M. höll mig ena handen och SSK i den andra. Sen upplevde jag att allt gick fort, Stesoliden hjälpte bra tror jag. Jag klämde bådas händer när bedövningsnålen gick in, det är det obehagliga biten. Sen skjuts biopsinålen in med en tydlig smäll. Det kändes lite, kanske läkaren skulle ha väntat lite till på att bedövningen skulle verka. Men sen var det över. Jag fick ligga kvar i 10 minuter medan en USK tryckte en handduk vid stället de gick in på och kollade blodtrycket. Därefter fick jag vända mig över på höger sida mot en handduk för att bibehålla trycket. Detta är för att förhindra en blödning. Sen hämtades jag upp till F61 och fick ligga två timmar still på höger sida och inte lyfta huvudet. Därefter två timmar på rygg där de höjde ryggstödet lite men jag fick fortfarande inte lyfta huvudet. Då kunde jag äta lite. Jag hade fastat sen kvällen innan. Denna gång gjorde det inte alls ont efteråt. Det var stor skillnad mot när jag hade en dålig lever, då var smärtan mycket värre efteråt. Jag gjorde ju också tre biopsier för ett år sedan då jag fick en avstötningsreaktion, det var också svårare än denna gång eftersom  jag fortfarande hade ont efter transplantationen.
Sen tog de blodprov igen för njurfunktionstestet och så fick jag gå upp och fick träffa patientkoordinatorn. Hon kollade lite hur jag hade med mediciner, biverkningar, motion och kost. Och hur jag mådde för övrigt. Hon sa att jag ju har råkat ut för ovanligt mycket efter transplantationen trots att jag mått rätt bra innan. Det går inte att förutsäga hur det ska bli.
Sen kollade de HB innan de släppte hem mig. Fint ändå att ha varit på ettårskontroll men skönt att det är över.

För övrigt så började jag inte jobba förrän den 12 september, det tog verkligen tid att återhämta mig. Men nu har jag jobbat en vecka och i måndags och börjar känna mig riktigt bra. Har dock haft en riktig dipp i humöret. Jag tror att det var rätt tufft med detta sista bakslag. Jag har börjat gå till en psykolog efter en remiss från transplantation och det är riktigt bra. Första gången hos henne grät jag hela timmen. Andra gången grät jag lite mindre. Det är svårt för att jag har fått kämpa så mycket och många gånger ensam. Jag har min familj så spridd i Sverige och sen tror jag att det är lätt för vänner att tänka att nu klarar jag mig bra själv även om jag blir sjuk ibland. Dessutom försöker jag visa mig stark hela tiden. Jag kan verkligen rekommendera att prata med en psykolog om man är ledsen och deppig. Jag tror det viktigaste hon har sagt hittills är att alla människor behöver stöd, vare sig man visar sig svag eller stark. Att man inte orkar bära all smärta själv.
Jag har också varit första gången på min rehab hos sjukymnast. Vi fick ta det mycket lugnt men jag ska gå dit en gång veckan och hoppas orka mer nästa gång.
Om inget inträffar så är planen nu att jag tar prover en gång i veckan och den 18 oktober har jag läkarbesök för att få svar på biopsin. Det blir lite läskigt och spännande. Att jag tar prover så ofta beror på att jag precis slutat med antibiotikan och de vill följa mig ordenligt. Det är bra.
Hej då!