Oj, vad länge sen jag skrev! Jag hade det på känn men har inte varit inne och kollat. Vad gäller leverprover så fortsätter de att vara normala, jättefina helt enkelt. Jag har tagit prover varannan månad, så jag tog i slutet av maj och i slutet av juli, förra veckan. Jag ska ta om tacrolimusprovet i veckan eftersom det ligger lite högt. 6,9 denna gång. Vet inte riktigt var det ska ligga men tycker att jag tar rätt mycket immunsuppressiva. 500 mg Mycophenolate morgon och kväll och Adport 4 mg morgon och kväll. Men de vita blodkropparna ligger normalt så jag gissar att allt är ok. Vet inte hur man ska tänka angående kopplingen mellan mediciner och vita blodkroppar, får fråga den dag jag får träffa min nya läkare. Det är planerat september-oktober. Hälsan är också helt ok, det som är bekymmersamt är återkommande UVI. Sen i juni har jag tagit två pencillinkurer (Selexid), då jag fick Klebsiella, inte lika vanliga som E.coli Har fått lätt feber ett par gånger och varit in akut en gång då jag var rädd att det skulle bli njurbäckeninflammation men det gick bra med Selexid. Är skriven hos Urologen här och var på besök den 30 juni. Skulle egentligen har gjort en cytoskopi men eftersom jag fortfarande hade bakterier har vi skjutit på det till efter sommaren. Jag tror ju att det är ESBL som ställer till det, om man googlar så verkar det vara så att ESBL resistenta tarmbakterier som jag ju har ger besvärliga UVIs.
Har vågat bada en gång i sommar och blev dålig på en gång, men- inga bakterier kunde påvisas så nu tänkte jag börja bada igen men då fick jag lätt förhöjd feber av någon outgrundlig anledning samma morgon (igår) mår bättre nu men vill inte gå ut. Man ska ju vara hemma 48 timmar om man har symtom även om det knappast kan vara corona.
Jag har semester och har gett mig ut på utflykter med bil både till Linköping och Skillinge och Torekov så coronalivet är inte så tokigt ändå. Jag känner mig inte lika isolerad längre, kanske sommaren gör det lättare. När jag känner mig stark promenerar jag och cyklar men kan fortfarande inte springa mer än 20-30 sekunder i taget. Oerhört frustrerarande. Men jag får påminna mig att jag lever, vilket inte var helt självklart och att jag kan orkar så pass mycket jag ändå gör är bra. Men ändå....otåligheten finns där. Jag tycker jag har missat så många år och jag älskar att springa och vandra. Det här väl till att vara otålig, det finns ju något friskt i det också.
Ha en fortsatt bra sommar!
🌻🌻🌻🌞
