Ett år den 6 mars 😍

Så har ett-årsdagen passerat. Firade den med tårta med barn och deras familjer. Tände ett ljus för min donator. Mitt tre-åriga barnbarn Pelle förklarade för sin mamma: mormor har tänt ett ljus för en som dog, så att, så att .......mormor lever. Precis rätt uppfattat. Det var en märklig dag för jag fick också nycklarna till min nya lägenhet samma dag. Exakt ett år efter transplantationen.
Dagen efter åkte jag till Stockholm för ettårskontroll. Hälsade också på pappa och min son jag har kvar i Stockholm och bodde hos min vän Marianne.
Måndag 9 mars åkte jag tidigt till Huddinge för biopsi, prover inkl njurfunktionsprov och bentäthetsmätning. Jag har alltid avskytt att göra leverbiopsi men har på något sätt blivit likgiltig inför de undersökningar jag har att göra. Kanske inte likgiltig men mer obrydd. Den här gången kände jag mest vad skönt det skulle bli att få ligga i en sjukhussäng flera timmar och inte göra nåt. Sista tiden har verkligen varit hektisk. Nya jobbet och flyttat mellan olika bostäder i drygt en vecka eftersom jag flyttade ur min andrahandslägenhet den 29 februari. Efter det bodde jag mesta tiden på soffan hos min son Christopher. Och så resan till Stockholm på det.
Jag har också haft en virusinfektion med hosta i snart fyra veckor och det har ju inte gjort något enklare. Så jag har inte mått riktigt bra och längtade bara efter att vila.
Jag skulle ner som första patient till ultraljudet för biopsin och SSK M-L som är en färgstark person på transplantationsmottagninen var stressad för att få ner mig i tid. Det var fint att träffa dem igen. Biopson gick ovanligt bra, Läkaren lovade att bedöva så långsamt att jag inte skulle behöva lugnande. Vilket först gjorde mig lite besviken och orolig. Men allt gick väldigt bra och efteråt är det ändå skönt att inte ha tagit lugnande. Läkaren bedövade i nästan 3-4 minuter tror jag och stannade när det gjorde ont. Det var faktiskt stor skillnad. Och sen väntade han ett tag innan han tog själva biopsin så det skulle vara ordentligt bedövat. Jag hade knappt ont efteråt, behövde bara ta Alvedon en gång på eftermiddagen. Och till natten.
Två timmar i sidoläge och två timmar i ryggläge och sen fick jag stiga upp. Gick och åt lunch snabbt och sen var det bentäthetsmätningen. Jag var lika lång jag varit i flera år 171.5, vilket var väldigt bra. Jag har minskat en en centimeter sen jag var som längst men det har stått still länge. Därefter tillbaka till F61 för att ta ett HB. Det får inte ha minskat mer än 10% för att jag ska kunna åka hem och det var helt ok. Det finns ju en minimal risk för blödning efter biopsin. Jag fick se den lilla biten de tog upp och den var bara en liten tråd. Otroligt att en så liten bit kan orska en blödning, nålen måste vara supertunn.
Sen till Sollentuna för vila och blev som vanligt fint omhändertagen. Var ändå rätt slut.

Nästa dag var det läkarbesök, jag fick träffa Greg, som opererade mig första gången. Allt var så himla bra, t om njurfunktionstesten.  Han sa att efter att så många komplikationer efter första transplantationen och en retransplantation brukar njurarna ta stryk, allra mest första året. Han var mycket imponerad att mina njurar hade klarat sig så bra. Ett preliminärsvar på biopsin visade små förändringar, vilket var helt som det skulle. Så han var så nöjd och undrade om det inte fanns något fel. Jag visade mitt ärrbråck så att han skulle ha något att göra, men det var ju som förut och att det inte var bra att operera min buk igen, så det är bara att fortsätta att vara försiktig så det inte förvärras. Sen lyssnade han på mina lungor pga hostan men det lät bra. Det var ett så lyckat läkarbesök, jag sa hejdå till speciellt Marie-Louise och Patrik som jag kommer att sakna, de har funnits där hela tiden sen jag gjorde min första transplantation. Om allt går som det ska så ses vi först om två år. Det var som att lägga av mig en ryggsäck när jag åkte därifrån.

Idag ringde osteoporosläkaren om bentäthetsmätningen. En ny glad nyhet, skelettet hade ökat 5 % vid höften och 10% vid ryggen. Han förklarade att det kan bli så om man först varit väldigt sjuk och sen bli väldigt frisk:). så otroligt ändå Jag har ju fått en injektion tre ggr (minns inte vad det hette) för att stärka skelettet. Så det har väl hjälpt till men det var ca 1,5 år sen jag fick den sista tror jag. Läkaren var väldigt glad han med, jag slarvar rätt mycket med kalktabletterna och det kunde jag fortsätta med:). Så jag behöver inte kollas för än om två år och då är det ju tre-årskontroll så jag behöver ingen ny remiss till osteoporosläkare här i Malmö.

Annars har jag isolerat mig själv och jobbar nu hemifrån och träffar endast mina barn och barnbarn utomhus om de är friska. De får handla åt mig och gå till apoteket. Jag har ställt in besök till Urolog och tandläkare. Min engelskakurs har uppehåll. Det är väl som för de flesta just nu. Transplanterade räknas inte ännu som en riskgrupp men flera professorer har skrivit på DN Debatt att vi borde göra det även om det inte finns data om just hur det gått för immunsupprimerade. Men har man nedsatt immunförsvar blir ju lätt infektioner värre så jag tänker det är bäst att betrakta mig som en som ska isoleras. Jag vill inte belasta sjukvården i onödan i dessa tider.

Idag känns virusinfektionen nästan inte alls, jag cyklade till havet efter jag jobbat. Blåst och kallt duggregn. Men fint att se havet. Så skönt att känna sig frisk igen. Livet i Malmö är spännande och jag är väldigt glad att jag har flyttat hit. 💙💦