Det var längesen sist! Har varit i Skåne mellan 4 -25 augusti och haft en underbar tid. Den enda smolken i bägaren är att jag bara badade två gånger och sen fick jag urinvägsinfektion och vågade inte bada mer. Jag som älskar morgondoppen på sommaren i kallt vatten och att bada i vågorna nere vid heden i Torekov, även fast jag är så rädd.....men jag fick ett sånt spännande bad i alla fall. Får leva på det till nästa sommar. Jag har cyklat nästan varje dag, först en vecka i Torekov och sen resten av tiden i Malmö. Benmusklerna har blivit mycket starkare och nu kan jag lyfta mina barnbarn igen. Vilket en av dem blev mycket glad över och skulle rapportera till sin mamma och pappa. Att jag kunde lyfta honom i gungan och vi inte behövde be någon om hjälp.
Dessa mätbara framsteg är underbara. Viktiga att komma ihåg då jag flämtande måsta stanna mellan varje våning efter de 20 trappsteg gånger tre som jag hade till den lägenhet jag hyrde i Malmö. Det blev faktiskt inte bättre på hela tiden. Men när jag kom hem gick jag med lätthet mina två lite kortare trappor till min lägenhet:).
När jag var i Torekov träffade jag en medsyster som jag bara haft kontakt med via nätet. Hon tranplanterades i maj. Oj, vad vi hade mycket att prata om. Jag tror vi pratade i ett sträck i fem timmar. Det är så mycket att dela med den som gått igenom samma sak, allt från hur svårt det är att svälja Bactrimtabletten till hur hela livet är nytt och den glädje och sorg man kan känna över det. Det var ett fint möte.
Det som hänt medicinskt är alltså två UVI som botats med tabletter, Cefadroxil. De tog plötsligt slut i hela Malmö med omnejd men då kunde min son ta med från Stockholm, det var bra.
Jag har lämnat prover varje vecka, dels i Båstad och därefter i Malmö. Det har funkat bra. I Skåne har de dock valt att inte lägga ut proverna på 1177, vilket är synd, det är verkligen bra att kunna gå in och kolla sina prover där om man vill.
Mina prover har varit fina och stabila verkar det som hela sommaren, dock var leucocyterna bara på 1,5 senast provet här i Stockholm. Har fått minska på Mycofenylate till hälften. Nya prov och läkarbesök på måndag så får vi se om det har hjälpt. Förra året försvann ju hela mitt immunförsvar pga mycofenolate. Det är möjligt att de plockar bort den helt nu när det gått ett halvår (6 september). Det får jag veta på läkarbesöket på måndag.
Den 26 augusti var jag på Huddinge och skrev in mig för uretärscopin. Fick träffa både SSK, läkare och narkosläkare. De planerar att vidga urinledaren, sätta in en tillfällig stent och sen ta bort den helt. Jag ser så fram emot detta. Det kommer att ske inom 1-6 veckor.
Var till husläkaren igår då jag fått ett sår i munnen och känt mig rätt dålig men det verkade inte vara någon fara och nu mår jag bättre och såret håller på att läka. Köpte munskölj på apoteket. Jag blir lätt orolig när det är nåt, tänkte på mitt svaga immunförsvar och är glad att jag fick en läkartid även om jag känner mig lite dum när det inte är något. Men som en infektionsläkare sa till mig: "Bättre att höra av sig en gång för mycket än för lite, det här jävla systemet är ändå till för dig"
Nu ser jag verkligen fram emot att börja jobba på tisdag och skulle se det som ett stort nederlag om jag inte mår bra på tisdag så jag är glad att viruset eller vad det var jag hade är på väg bort. Skriver igen efter 6-månadersbesöket på måndag.
Och jag har blivit mormor igen, min dotter fick barn igår och det verkar ha gått mycket bra. 👶💙
Ha en fin helg!
