2018 har inte börjat så bra vad gäller min hälsa. I mitten av februari åkte jag till Malmö för att fira ett av mina barnbarn som fyllde ett år. Samma kväll jag kom fick jag så himla ont i leversidan. Det är där jag ofta har ont men det brukar inte vara så smärtsamt som denna gång. Alvedon hjälpte inte och smärtan bara ökade. Jag kräktes en gång men inte mer. Ringde transplantation som sa att jag skulle åka in i akut. Så jag åkte in till Malmö sjukhus med min son C. Så lyxigt att ha med sig någon till akuten, det är jag verkligen inte van vid. Fick läggas in på bevakning, alla värden var ok. Hamnade på geriatriken:). Mycket fin personal överallt och på morgonen var jag återställd och tog en taxi direkt till kalaset. Tvära kast!
Var rätt trött efter detta, kom hem måndag den 19 februari och blev plötsligt så ledsen över allt jobbigt. Min vän K kom och sov över hos mig vilket jag verkligen uppskattade och behövde. Och sen på natten blev jag sjuk i vad jag trodde var kolangit, ännu värre smärta i sidan än i Malmö, kräktes och hade diarré. Fick komma in på mottagningen dit K följde med mig i taxi (sjukresa). där tog de prover och jag fick morfin, vilket var en sådan otrolig lättnad, äntligen avtog smärtan. Dock visade det sig sen att jag drabbats av vinterskräksjukan men fick ändå stanna i fem dagar med dropp tills diarréerna avtog något. Jag slutade kräkas samma dag jag åkte in men i fem dagar hade jag diarré en gång i timmen dygnet runt. Det var mycket spring till toan tillsammans med droppställningen😏.
Nu är jag hemma och det har gått två veckor idag. Är fortfarande inte frisk, diarrérna fortsätter dock inte så ofta och jag lyckas inte äta något. Dricker mycket men är nu nere i 59,8 kg. Det blir mycket att försöka gå upp sen. Nu längtar jag bara tills detta eländiga virus vill lämna min stackars kropp.
Och min vän klarade sig från att bli smittad, helt otroligt men jättebra.
Hoppas jag har lite bättre nyheter nästa gång jag skriver!
