Jag vet inte alls om det beror på det men sen fick jag feber på natten, inte mycket, upp till 37.9 sådär. En gång kräktes jag, sådär typisk kolangitkräkning där det endast kommer nåt vitt slem.
Det var inte roligt eftersom jag mått så bra sista veckorna. Det höll i sig några dagar, pyttelite feber men ingen aptit och kände mig sjuk. Tog prover på måndag morgon efter att har ringt avdelningen och rådgjort på söndagen. De var något förhöjda, dvs leverproverna och CRP som låg runt 20. Så läkarna ville att jag skulle ta om dem om några dagar för att se om det var en nedåtgående tendens eller bara tillfälligt.
Jag var tillbaka på jobbet på onsdag den 22 februari, fick feber igen på natten, återigen inte så högt, och var hemma och matt på torsdagen men åter på jobbet fredag. Tog först prover på Danderyd. Nu minns jag inte riktigt ordningen men jag tror att jag ringde mottagningen samma dag och frågade om proverna. De var inte så förändrade om jag minns rätt. Möjligen något högre.
Efter det har jag mått bra men inte känt mig helt på topp. Blir lätt darrig i benen och andfådd och ibland känner jag som jag ska svimma. Det trycker över bröstet och svartnar för ögonen. Jag har oftare ont i leversidan än inte, eller i alla fall 50/50. Det nyper, dunkar, sticker, krampar eller bara värker. Inte så jag behöver ta nån värktablett men ändå påtagligt. Jag tänker också mer nu på vad jag äter, ingen grädde mer, ingen lök, inga starka kryddor eller stekt mat.
Tog nya prover den 3 mars, sen var jag i Malmö för att hälsa på barn och barnbarn, första gången jag träffade lilla E. som jag nu är farmor till. Det var fint.
Den 9 mars var jag på inbokat läkarbesök och fick träffa AH. Tyvärr är leverproverna på nedåtgående och CRP ligger kvar runt 20. Det är ju inget alarmerande men för högt. Jag berättade om mina nästansvimningar som ökat och att min ork var sämre nu och att jag hade mer ont.
Vi pratade om QT-intervall. Det är inte bra om man har ett förlängt sådant. Har något med hjärtat att göra. En kardiolog kollad ju detta för ca ett år sen eftersom det synts på ett EKG. Men endast ett. Hon sa att allt verkade bra efter ett arbetsEKG och ett 24-timmare dito. Men då hade jag inga symtom. Så AH ville att jag skulle ta ett EKG på plats (vilket var ok) och sen skickade han en remiss för ett nytt 24-timmars. Det är säkert inget, men är väl bra att kolla.
Nästa steg är nya prover i slutet av mars, då ska jag också ta ett prov som kollar antikroppar mot donatorn. Jag blev så förskräckt över det provet så jag vågade inte fråga varför. Såg bara framför mig att detta inte håller och att jag måste retransplanteras. Min stora skräck.
Nytt läkarbesök inbokat den 20 april.
Sen 1 mars jobbar jag 75%. Jag är väldigt glad över det och hoppas att jag ska orka. Mår inte bra sen i fredags men tror inte det är gallgångarna. Ingen feber men trött, frusen och allmänt hängig. Tvingade dock ut mig idag efter en alvedon och det gjorde gott att komma ut i solen. Satt länge på en bänk och mediterade och lyssnade till alla människor som promenerade förbi. Sen har jag varit på mycket bättre humör.
Baletten har jag nu varit på två gånger, en gång var jag sjuk, men jag hoppas så att jag ska orka fortsätta. Det är så himla svårt att hitta rätt balans mellan vila och träning. Men jag försöker.
Ha en fortsatt fin helg!
