Idag var jag hos min hudläkare som jag började gå hos redan ett par år innan transplantationen. Jag hade vårtor på händer, armar och ben. De var en biverkan av Imurel som jag då slutat ta men vårtorna försvann inte. Nu är det mycket bättre. Läkare J. som har en egen hudklinik i Stockholm men som förut arbetade på Karolinska i Solna, frös en vårta på lillfingret, en på armen och en sak på benet som troligtvis är början på skivepitelcancer. En vanlig och som jag förstår ofarlig hudcancerform, alltså vanlig för transplanterade. Annars tyckte han att huden såg ut att vara i bättre skick. Det var roligt att höra. Det är ju viktigt att kolla huden eftersom risken för hudcancer är en cancerform som man vet ökar efter en transplantation.
Nästa gång ska han hyvla bort lite olika fläckar och saker. Det är inte så roligt att gå till hudläkare men det finns ju bedövning.
Jag är ju med i en akloholstudie och en person ringer mig varje kvartal. Hon ringde idag. Jag hade druckit ett halvt glas vin vid två tillfällen samt en starkvinsglögg. Inte så mycket.
Jag går lite baklänges. Den 6 februari tog jag prover för första gången på en månad. Det var nog rekort på lång tid mellan proverna. De vanliga fyra rören, eller fem kanske det är. Ingen ringde från transplantation så det var säkert bra allt.
Jag mår väldigt bra nu och har börjat dansa balett igen. Balett för 55+. Jag kände som jag hade ett stort leende hela tiden fast egentligen såg jag nog väldigt koncentrerad ut. Detta är en seger. Jag har längtat efter att börja dansa igen i flera år.
Ha det fint kära läsare!
