Litet återfall, mer antibiotika, ultraljud och ERCP bokad

Här kommer lite uppdateringar:
Jag var i Malmö som planerat mellan 9-12 december och mådde riktigt bra. Sista dagen jag var därskulle jag ta ut mitt barnbarn Pelle på promenad så hans mamma skulle få sova lite. Jag kände mig lite svag i benen och hade huvudvärk men det gick bra. Sen tog jag tåget hem till Stockholm. På kvällen var jag trött och frusen, och vaknade med lite feber på natten och mådde illa. Ringde på morgonen till mottagningen och fick prata med läkare O. Det var ju inte så farligt att jag behövde åka in men han satte in ny antibiotika, Ciprofloxacin denna gång, 2 ggr per dag. Det var rätt tydligt att det var biverkan från Bactrim som jag mådde dåligt av i slutet av den kuren (veckan innan jag åkte till Malmö), det blev så mycket bättre när jag minskade dosen. O bokade också in ett ultraljud, kollade med infektionsläkare och så skulle jag ta prover och fick ett läkarbesök den 20 december. De ringde från röntgen på Huddinge på torsdagen och hade ordnat en tid för mig fredag kl 13 (16 dec). Jag blev förkyld den här veckan men inte värre än att jag kunde jobba lite halvt hemifrån. Ultraljudet så rätt bra ut. På läkarbesöket fick jag veta att det dock var lite smalt i den den av gallgången som går in i levern, hilus tror jag det kallas. 8mm enligt läkare AH och stenten är bredare än så. När vi pratade om var det var problem och för smalt så sa jag mina gallgångar. Nja, sa AH det är egentligen inte dina utan tranplantatets gallgångar där det är problem. Fast de är väl mina nu sa jag frågande. Sen skrattade vi. Han förklarade att det var just där man syr ihop gallgångarna så det var kanske därför han skiljde på mina och transplantatets.
En ny tid för ERCP är bokad den 2 janauri så redan på nyårsdagen kl 18 ska jag vara på avdelningen.
Jag har i stort sett mått bra sista tiden, käkar ju Cipro för fullt. Var i Lillehammer över julen tillsammans med min son A och hälsade på min bror med familj. Första utlandsresan sen transplantationen:). Fick en liten dipp utan feber på juldagen och var lite matt dagen efter men annars gick allt bra. Promenerade och vilade mycket.
En bra sak nu är att jag håller vikten utan näringsdrycker, jag har aptit för det mesta och äter hela portioner.
Nu ska jag snart fira nyår hos mina vänner M och A och efter det bär det av till Huddinge.
Gott Nytt År önskar jag er!

Problemen fortsätter, tillbaka till ERCPerna

Jag var hemma till den 28 november, det blev alltså 18 dagar eftersom jag blev sjuk den 10 november. Det tog lite tid även denna gång att återhämta sig. Jag var pigg och tillbaka på jobbet den 28 november. Det var så roligt att vara i farten igen.
Vaknade sen tisdag morgon, dvs dagen efter,  och kände mig darrig och illamående. Tog tempen, den fladdrade mellan 36.5 och 37.7, dvs mellan min normaltemp och lite lite feber. Men jag var helt slut. Fanns ingen chans att jag skulle kunna jobba. Jag skulle också ta prover denna morgon men det kändes som oöverstigligt. Så jag ringde transplantationsmottagninen, F61, de ringde upp en timme senare och en sjuksköterska skulle be nån läkare ringa. Efter en liten stund ringde AH upp och jag fick en sjukresa för att åka till dem, ta akutprover där och sen vänta på F61.
Fick vila i en säng medan jag väntade på svar på proverna och beslut från läkare. Jag var där mellan ca 11-16. Kände mig piggare sen. CRP hade gått upp till 20 och bilirubinet lite förhöjt. Jag hade haft klåda några dagar men det kan jag ha ibland utan att bilirubinet är inblandat. Det verkar bero på höjda gallsyror.
Troligtvis var det så att bakterierna fått fart igen sen jag slutat med Bactrim ca en vecka tidigare. Så jag fick en sjukresa hem och ordinerad 10 dagar  till med Bactrim. Sen sa AH att det bästa botemedlet är ERCP så han skickar en remiss till januari. Han sa också att de hade skrivit i senaste ERCP-rapporten att de var lite osäkra på hur det skulle gå. Det visste jag redan men det känns ändå som ett bakslag så klart. Jag tröstar mig med den kvinna jag träffade i Piteå i somras. Hon hade haft problem i tre år med kolangiter men sen hade hon varit helt besvärsfri. Det är 13 år sen hon transplanterades. Så det är bara att utrusta sig med tålamod.
Bactrimet hjälpte bra och jag kände verkligen hur det släppte till morgonen nästa dag. Sen var jag hemma ändå för att återhämta krafterna. Allt tycktes gå åt rätt håll tills jag vaknade på fredagen och kände mig dålig på ett konstigt sätt. Inte nån feber eller frossa, men jag kände mig bara helt svag och matt. Jag blev så ledsen för jag skulle hem till min vän M och julbaka och på lördagen skulle jag på en julkonsert. Jag fick ställa in allt. M tittade förbi mig på fredagkvällen och det var bra, det är jobbigt när jag blir så ledsen och får dystra tankar att nu kommer det alltid att vara så här.
Sen hämtade hennes man mig på lördagen då jag mådde lite bättre och jag åkte hem till dem och orkade baka lite. Så allt kändes mycket bättre.
Jag är dock sjuk, eller vad det är, fortfarande och har inte kunnat gå tillbaka till jobbet. Tog prover idag och de var fina. CRP endast 7. Men jag sa till läkaren att jag tror att det kan vara biverkan av Bactrim, det är som att jag känner mig förgiftad, inte sjuk, men svag och illamående och orkar nästan ingenting. Så nu ska jag ta bara en Bactrim per dag de sista två dagarna och så ska jag ringa om det inte blir bättre. Så inget jobb denna vecka heller.
På fredag tänker jag vara frisk för då ska jag åka till Malmö och hälsa på barn och barnbarnet.
Ha det fint!