Allt har varit bra i stort sett tills förra veckan. Jag går på yoga och meditation och det är verkligen skönt. Det känns som om kroppen behöver det. Jag har tänkt att jag tar det så lugnt och vilar så mycket så att jag egentligen inte behöver avslappning. Men det är ju faktiskt inte samma att tvingas ta det lugnt och vila mycket som att slappna av på ett medvetet sätt. Det är som att kroppen är skör och inte har återhämtat sig från allt den varit med om.
Jag har ju även gått hos en bra psykolog under hösten, vi är klara nu, det blev sex gånger. Hon har hjälp mig mycket och psykiskt mår jag bättre nu.
Jag hade en helg i Malmö i slutet av oktober och umgicks med mina barn där och mitt barnbarn. Jag badade också i kallbadhuset Ribbersborg. Det var det bästa jag gjort! Jag bastade och doppade mig tre gånger i 8 gradigt vatten. Jag vet nu inte om det satte igång allt, men sen blev jag förkyld när jag kom hem och var hemma från jobbet några dagar. Dock ingen feber, kändes som en helt vanlig förkylning fast utan fler symptom än att jag var lite snuvig och rätt trött och hade huvudvärk. Tillbaka på jobbet var jag fortfarande lite matt. I onsdags när det var snökaos lyckades jag bli ordentligt kall då jag väntade på ett tåg i en timme, därefter gick jag en timme i snön. Väl hemma fick jag feber.
På torsdagmorgon ringde jag transplantationsmottagningen. Den syrra jag pratade med sa att det nog kunde vara en helt vanlig virusinfektion och att jag kunde höra av mig om det blev värre. Torsdagen gick och febern pendlade mellan 37,6-38,5 beroende på om jag tagit en alvedon eller inte och jag sov mest i soffan.
På eftermiddagen ringde ändå en läkare, AH, från transplantation. Han visste att jag ringt och ville höra hur det var. Han sa att det är inte bra om det är en kolangit och bakterierna letar sig ut i blodet. Vi kom överens om att jag skulle ringa om det inte blev bättre. Jag fick ringa när och hur mycket jag ville (nästan...). På natten kom en fruktansvärd huvudvärk, precis som den jag hade förra gången jag åkte in akut med hög feber. Febern steg lite till 38,8 och alvedonen kräktes jag upp. Jag ringde till avdelningen och blev efter ett par timmar uppringd av läkare V. Vi bestämde att jag skulle åka in akut om det blev sämre men annars åka till mottagningen och ta prover fredag morgon.
Det hela höll sig i schack så jag väntade tills morgonen men sov inte mycket, mest pga huvudvärken. Hade fått en sjukresa men fick vänta två timmar på en bil pga köbildning i Täbytrakten. Väl framme vacklade jag in genom huvudentrén och gick och tog prover. Satt och frös i min vinterjacka i väntrummet. Men proverna gick ändå bra trots att jag var så kall, fick en varm kudde att hålla i som jag gärna hade tagit med mig:).
På mottagningen visste de inte att jag skulle komma, det känner jag igen från andra gånger jag kommit dit akut. Det verkar som om jourläkaren glömmer att meddela dem såna beslut. De tog i alla fall hand om mig bra och jag fick en brits att vila på. Huvudvärken var hemsk. Jag kunde inte göra nåt förutom ligga i mörker och ha ont. Jag provade en alvedon igen men fick upp den också. Efter ett par timmar fick jag prova med en upplöst i vatten och den behöll jag, den hjälpte också lite. Hade då också fått dropp vilket kanske var det som hjälpte mest. Huvudvärken blev hanterlig. Läkare AH kom och sa att leverproverna var bra men att CRP åkt upp till 88. Risk för bakterieinfektion. Så jag skulle bli inlagd med intravenös antibiotika några dagar. Det fanns ingen plats på Transplantation så efter att ha väntat från ca kl 10 till 15, fick jag plats på AVA, Akutvårdavdelning R74, en syrra körde dit mig i rullstol. Det var skönt att slippa gå.
På AVA låg jag i två dygn. Där var det liv och rörelse. Första natten delade jag rum med en dramatisk patient som ringde på klockan hela natten, sov något ändå med hjälp av öronproppar och sömntablett.
Nästa dag fick jag byta rum och delade då med en mycket tyst och belevad dam över 80. Så där sov jag en natt. Det gick väldigt bra. Febern gick snabbt ner, lite feber på lördag morgon men sen var den borta. Jag fick intravenöst fyra ggr per dygn med två olika antibiotikasorter. En läkare från transplantation kom både lördag och söndag. Fick lite dubbla besked av den som var avdelningsläkare på AVA. Den första läkaren sa att det nog inte var så farligt, CRP var inte jättehög så det var nog något virus. Transplantation ville däremot fortsätta med antibiotikan, och det är deras ord som gäller. Vilket visade sig var helt rätt, för odlingen visade på bakterier, Coli. Dvs baktier från någonstans i buken. På söndagen fick jag veta detta men innan dess kom ännu en avdelningsläkare från AVA och sa att jag säkert skulle åka hem idag. Trots att läkare CJ från trans. sagt tvärtom dagen innan.
Och mycket riktigt, inget var ändrat utan jag blev flyttad till K89 senare på söndagen. Det var ingen på transplantation som hade ändrat på det. Märkligt. Jag tyckte att läkarna på AVA var lite nonchalanta.
Så tillbaka till kära gamla K89, rum 12. Många trevliga återseenden, och jag mådde rätt bra. Lite tråkigt var det förstås speciellt framåt kvällen. Men jag fick besök varje dag och speciellt ofta av en god vän som jobbar i närheten.
Jag fick en sjukresa hem och tillbaka för att kolla fåglarna som jag var lite orolig för. De hade klarat sig väldigt bra och jag diskade och bäddade så att det skulle vara fint när jag kom hem. Det kändes bra.
På onsdagen fick jag komma hem. Jag ska nu äta Bactrim i en vecka, prover och återbesök nästa vecka, på tisdag. Jag hade lite lågt med vita blodkroppar och det kan gå ner med Bactrim så det måste kollas upp. Jag fundrerar på vad det är som sker när baktierierna kommer ut i blodet. Levervärdena är bättre än nånsin. Så jag tolkar det som att det inte är någon förträngning i gallgångarna. Sen är symtomen annorlunda. Jag kräks inte så mycket, mår inte illa som när jag fått kolangit och inte heller frossa. Det som är annorlunda är också den hemska huvudvärken som verka följa med infektionen. Jag försökte förklara mina tankar på läkare CJ när jag skrevs ut. Han lyssnade noga, men hade väl inget svar. Det enda han sa var att det är ju inte helt säkert att bakterierna kommer från gallgångarna, det enda man kan säga är att de kommer nånstans från buken. Han sa också att de hade provat antibiotikan på odlingsresultatet och sett vilka som hjälpte. Min bakterie verkade väldigt känslig för antibiotikan, så det var ju bra. Toppen om de kunde försvinna allihop nu.
Så nu har jag varit hemma ett par dagar och återhämtar mig långsamt. Blir lite starkare för varje dag och idag promenerade jag rätt långt för att köpa sushi till mina barn och barnbarnet som skulle komma och hälsa på. Mår rätt illa, gissar att det är av Bactrim, ska bli skönt att sluta med den nästa vecka. Är sjukskriven hela nästa vecka, få se om det behövs.
Önskar er en fin helg.
